Logo test 2

Ska bidragstagaren få mer pengar då han/hon skickat hem halva summan till sin familj i hemlandet?

Under en föreläsning för tjänstemän på socialtjänsten och olika flyktingmottagningar kom följande frågeställning upp: Vad ska man göra när en person får pengar från socialtjänsten och sänder hem hälften till sin familj som lever under fattiga förhållanden i hemlandet. Först förstod jag inte dilemmat eftersom det för mig var ganska uppenbart att om man får pengar av staten och väljer att ge bort eller att köpa en tv eller att skicka hem dem till sin familj eller något annat så får man stå sitt kast.

Jag förstod absolut inte problemet och blev ganska förvånad då det visade sig att kruxet var att man på socialtjänsten oftast betalade ut ytterligare pengar i ovan fall.

Samtidigt som man betalade ut extra pengar var man helt medveten om de signaler man skickade ut dvs när dina pengar tar slut så får du mer om du behöver. På samma gång stod man inför dilemmat att om de som skickat iväg sina pengar till familjen inte fick extra pengar skulle de svälta resten av månaden och då speciellt om det fanns barn med i bilden, blev situationen bekymmersam alltså betalades extra pengar ut.

I Sverige har vi en otydlig hierarki och vi visar indirekta signaler som kan vara svåra att tolka om man är van vid tydliga gränser. Om man inte blir tydligar i vilka regler och konsekvenser som gäller kommer det att bli ganska besvärligt i längden eftersom rykten sprids snabbt och oönskade beteende kommer att sprida sig som en löpeld.

Eftersom svenska bidragstagare kommer att förstå och framförallt acceptera de uppsatta reglerna och konsekvenserna kommer de inte att testa gränserna på samma sätt. När då ryktet om att utländska socialbidragstagare får extra pengar emedan detsamma inte gäller för svensken sprids ett missnöje som i slutänden bidrar till ökad rasism

På vilka andra alternativa vis skulle man kunna lösa denna situation som handlar om att stävja ett oönskat beteende utan att någon behöver svälta?

För min del ser jag egentligen inga större problem men då har ju jag inte samma underlag och är inte lika insatt som socialtjänstemännen. Trots detta kommer jag att drista mig till att föreslå följande:


Börja med att ni sätter er ner tillsammans på arbetsplatsen och diskuterar fram alternativa lösningar. Exempel på dylika lösningar skulle kunna vara att:                                           
  1. Man upprättade en skriven information om vilka regler som gäller på olika språk som man ber bidragstagaren läsa vid första mötet och sedan skriva under. Samtidigt bör man även tydliggöra genom att förklara muntligt (kanske även via tolk) vad som står i informationen. Avslutningsvis frågar man om de har förstått innebörden av vad de ska skriva på.
  2. Varje arbetsplats kanske kommer fram till olika regler & konsekvenser men det viktiga är att dessa skrivs ner och skrives under för att det ska uppfattas som seriöst. Vad man däremot väljer för konsekvenser kan variera. Ett exempel på en konsekvens är att då bidragstagarens pengar tar slut får man inga mer kontanter utan en matkasse.
  3. När man delat ut matkassen behöver man ytterligare en gång gå igenom och tydliggöra vad det är som skrevs under vid första besöket. Vidare berättar man att nästa konsekvens är att vid nästa tillfälle då pengarna tar slut kommer de att under en period av x månader inte få några kontanter överhuvudtaget. De kommer istället att ersättas med betalda räkningar och matkassar etc. Efter x antal månader gör man ett nytt försök med kontanter går inte det då så återgår man för alltid till betalda räkningar och matkassar.


Ovan var ett av flera alternativa förslag på åtgärder för att förhindra en oönskad situation. Det finns fler alternativ bara ni tar er tiden att sätta er ner och diskuterar fram det som passar just er arbetsplats och situation.

Mitt budskap är således detsamma som i mitt inlägg "Ska muslimer få be på arbetstid?". Det vill säga när vi nu sambor med så många olika kulturer måste vi ha tydliga regler som är exakt samma för alla, vare sig man är svensk sedan generationer eller precis anlänt. Det är viktigt för att kunna skapa ett friktionsfritt samhälle där alla trivs och mår bra.

Kommentera gärna: