Jag anländeTunisien den 25 juni för att tillbringa tid med mina döttrar tre dagar senare exploderade det I centrala Tunis. Min ena dotter ringde och sa att hennes man hade varit på väg in till ett möte I Bab Bhar men att hon hade insisterat på att de skulle ta sin dagliga promenad. Hennes man hade motsträvigt gått med på min dotters vilja och följt med trots att han visste att han skulle bli sen till mötet. Tänk, sa hon med skälvande röst, om han varit I Bab Bhar när explosionen ägde rum.

Bab Bhar ligger I närheten av centralstationen I centrala Tunis där ett flertal poliser var utplacerade. En av dem tyckte att en man som närmade sig med en kartong fäst på sin cykel såg suspekt ut så han närmade sig mannen. Den cyklande mannen insåg att poliserna var på väg mot honom så han tog paketet som innehöll sprängämnen och slängde det mot poliserna. Han missade sitt mål, han själv sprängdes bitar, en polis misste livet och flera poliser skadades.

Turistsäsongen har börjat för några veckor sedan och Tunisien har återintagit en bra position som turistmål med bl.a fullsatta hotell. Det har tagit många år för landet att få tillbaka sitt rykte som ett säkert turistland sedan förra attentatet I Sousse. Just när hotellägare, anställda på hotellen, restaurangägare, politiker och landets invånare har börjat känna hopp får en cyklande man hela landet att stanna upp några sekunder. För snabbt insåg många att mannen faktiskt inte fokuserat turistmål så turister utan poliser och att attentatet mer eller mindre misslyckats.

Snabbt började många koppla ihop att polisen hade dagen innan upptäckt 5 planerade terror attentat och arresterat de flesta inblandade terroristerna.

Denna dagen den 28 juni innebar inte bara en internationell spränghet nyhet från Bab Bhar utan ett illavarslande rykte spred sig även runtom i Tunisien. “Landets president Caid Essebsi var död!” Sent på kvällen samma dag visste fortfarande ingen om han egentligen var död eller inte. Så för att förstå vad som höll på att hända ringde jag några samtal till vänner som jag vet umgås I president Caid Essebsis kretsar och frågade om han levde eller hade avlidit, svaret var att han var mycket sjuk och inlagd på sjukhus men han levde.

Nu så här ett par dagar efter den 28 juni så är det bekräftat att han lever men rykten påstår att han blev förgiftad.

Det visade sig att den som hade gått ut med att påstå att Caid Essebsi var död var ingen mindre än partiet Ennadhas ordförande Ghannouchis dotter. Hur kunde hon veta att han var död? Vilket dessutom visade sig att han inte var! Här bör man ta hänsyn till att Caid Essebsi parti Nidaa Tounes och Ennadha ingår bägge i den styrande koalitionsregeringen.

Genast uppstod rykten om förgiftnig som skulle iscensatts av Ennadha. Ryktena intesifierades då det visade sig att Essebsi ställföreträdare också var sjuk och inte nåtts av ryktena vilket den tredje ställföreträdaren från Ennadha utnyttjade genom att kalla in regeringsmedlemmar för att själv kunna ta över rodret. Någon I Nidaa Tounes hörde vad som höll på att hända och fick snabbt tag I ställföreträdare nummer två från Nidaa Tounes och hela kuppen kunde avstyras.

På en och samma dag:

• Genomfördes två(tre) sprängattentat varav det som var mest lyckat var riktat mot poliser varav en dog.
• Ett rykte spreds om att presidentent var död.
• Ryktet spreds av partimotståndarpartiet Ennadha endast några månader innan det stundande valet I september I Tunisien.
• Ställföreträdande president är sjuk och nås inte av presiden Essabsi rykten om att vara död
• Ställföreträdande nummer tre från Ennadha försöker ta över men misslyckas.

Kan allt detta vara sammanträffande? Kanske eller kanske inte men det enda man kan göra I nuläget är att ställa sig frågan “vem vinner på ett dylikt händelsförlopp?

Jag har sedan I torsdags ställt den här frågan till ett flertal välinformerade källor och fått ungefär lika många svar som antalet jag frågat. Intressant! MEN faktum är att ingen riktigt vet eftersom det är så många intressegrupper som skulle kunna vinna på sprängningen och eller presidentens död.

En del menar på att sprängningen endast skulle vara en hämnd på att poliser avslöjade deras verkliga plan på 5 större mål samt arresterade flera inblandade. Den teorin skulle då vara underbyggd på det faktum att sprängningen inte fokuserade turistmål utan poliser.

Andra menar att det hela var politik vilket underbygdes på att de trodde att Caid Essebsi förgiftats och att attentaten inte riktades mot turistmål. Caid Essebsi som är partiledare för partiet Nidaa Tounes hade under de senaste månaderna arbetat för att skjuta upp det planerade valet till hösten. Detta motarbetades av islamisterna Ennadha som var säkra på att vinna eftersom de under en längre tid strategiskt lyckats provocera fram en splittring av Nidaa Tounes.Nidaa Tounes är idag uppdelat I 4 nya partier utan ett samarbete med andra parti vilket inte ännu är en strategi som fungerar I en tidigare diktatur, så småningom kanske men inte ännu.

Ett av de 4a nya partierna styrs idag av affärsmannen Karoui som lyckats bra med sin valkampanj. Vissa menar att han faktiskt skulle vilja att islamisterna Ennadha vinner valet om inte hans egna parti gör det eftersom det skulle gynna honom samt landets övriga affärsmän. Hur har jag faktiskt inte riktigt fått klart för mig. Slutsatsen innebär att Karoui på något vis är inblandad I den 28 juni eftersom han inte vill att Caid Essebsi skulle lyckas skjuta upp valet.

Andra analyser av händelseförloppet är att:

• Det var en stadskupp som misslyckades eftersom Essebsi fortfarande lever
• Internationella krafter är inblandade. Tunisien befinner sig ju faktisktmitt emellan två oljerika länder dvs Libyen och Algeriet där stormarkerna har revir som de vill skydda och eller utöka.
• Vapenindustrin behöver krig för att sälja sina produkter och behöver alltså destabilisera landet för att kunna genomföra sin affärsplan.
• Tunisien har också ett geografiskt viktigt läge för att t.ex förenkla eller försvåra immigrationen till Europa.

Vad som nu än ligger bakom de bägge händelserna den 28 juni så kommer vi säkert aldrig att få veta det riktiga svaret. Efterhand kommer vi däremot att kunna skönja vem som tjänat på situationen. Den som I framtiden vinner på situationen behöver ju faktiskt inte innebära att det är den eller de som står bakom. Vi vet ju inte om planen lyckades eller misslyckades eftersom Essebsi lever och inga turistmål sprängdes med flera år av minskad turism som föjd.

En sak som är säker är att livet går vidare och att det är ett lugnt land

 

Då jag var I Tunisien för några dagar sedan hade jag ett möte med Manar Skandrani som anses vara Ennadhas partiledare Rached Ghannouchis högra hand. Vad jag var intresserad av att få reda på var vad Ennadha och deras islamistiska politik skulle innebära för Tunisien om de vinner valet nu I november. Enligt mätningar har de 20 % av rösterna och är idag det största partiet jämfört med landets tidigare största parti Nidaa Tounes som nu endas hamnar på16%. Deras inre strider har inneburit att de tappat stor del av väljarnas förtroende.

Innan jag går in på mitt samtal med Manar tänkte jag börja med att förklara vad islamism innebär och vem Manar är.

Islamism är en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi eller politisk islam som är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Islamismen uppstod huvudsakligen på 1900-talet för att bemöta västerländsk kolonialism men också västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande. Det finns olika förgreningar inom islamismen mer eller mindre radikala vs demokratiska men principen är I princip densamma att basera ett samhälle på sharialagarna.

Islamism och traditionellt islamiskt styrelseskick bör inte förväxlas där staten endast består av en handfull undersåtar till en sultan som ska skipa rättvisa på basis av lokal praxis, medan de rättslärda dömer i sina egna instanser. Befogenheten att tillämpa den islamiska lagen sharia vilar alltså inte på staten utan på den muslimska gemenskapen, det vill säga det civila samhället. Icke-muslimer dömdes i separata domstolar enligt sina egna religiösa bestämmelser. Länder som baserar sig på sharialagarna är bl.a Saudi Arabien och Iran men även Islamiska Statens anhängare har sharialagarna som utgångspunkt.
Islamismen kan I stort ses som en produkt av att den moderna staten gör anspråk på en mer övergripande social struktur än den traditionella med större kontroll av medborgarnas privata sfär. I sin politiska tolkning av islam betonar islamisterna ofta vikten av ijtihad det vill säga möjligheten att självständigt tolka Koranen med hänsyn till den rådande situationen.

Den viktigaste islamistiska grupperingen är det ursprungligen egyptiska Muslimska brödrarskapet men även Hamas, Hizbollah och Ennadha. Gemensamt för islamistiska grupper är att de menar att islam är en objektiv sanning med ett lagsystem som är den enda samhällsordning som förmår upprätta ordningen.
Om islamisterna Ennadha skulle vinna valet I november skulle I princip hela landet kunna förändras från att vara det mest moderna arabiska landet där kvinnor har rätt att klä sig som de vill, där månggifte är förbjudet, kvinnor ärver lika mycket som män, får gifta sig med icke muslimska män etc till att bli ett konservativt styrt land liknande Iran.

Manar Skandrani har en brokig bakgrund med starka rötter I den radikala islamismen. Han deporterades från Tunisien under president Ben Alis tid p.g.a sina radikala åsikter. Installerad I Tyskland lyckades skapa sig ett affärsimperium inom “halal kött”. Under en period efter 11 september var han efterlyst I 17 länder för att som man trodde ha använt sin pilotskola (som han även byggt upp) för att utbilda en av piloterna som kraschade sitt plan I ett av World Trade Center tornen. Då man till slut lyckades fånga in och fängsla honom släpptes han efter endast 3 dagar eftersom man inte lyckades finna några bevis på att han låg bakom.

Då Tunisiens nationella dialogkvartett tilldelades Nobels fredspris 2015 "för dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011" var han en av dem som stod bakom att dialogen förverkligades.

Han lyckades således samla fyra tunisiska organisationer som arbetade för att införa och säkra en stabil demokrati efter den arabiska våren 2011. Kvartetten (Facföreningen UGTT, Arbetsgivarorganisationen UTICA, Människorättsorganisationen LDTH och den nationell advokatföreningen) bildades i december 2013 när demokratiseringsprocessen i Tunisien riskerade att kollapsa på grund av politiska mord och omfattande social oro i landet.

Manar är känd som en radikal islamistist, han talar 9 språk, är musiker och gift med 4 kvinnor enligt honom själv. När jag frågar honom hur det är möjligt eller om det är så att han använder koranen för att “legalisera” sitt månggifte svarar han att det är koranen som gör det möjligt. Han fortsätter med att säga att hans kvinnor bor I olika länder och att det är framförallt hans brasilianska hustru som är officiell. Det är kvinnorna själva som bestämmer om de vill eller inte, fortsätter han och avslutar med att säga Jag är galen I kvinnor.

- Vem är du undrar Manar och tittar på mig. Han har tydligen inte fått någon särskilt utförlig information om vem jag är och vad jag vill.

Jag berättar om min bakgrund I Tunisien och att jag idag arbetar med föreläsningar runt om I hela Sverige om mötet mellan den svenska och arabiska kulturen. Efter att ha beskrivit min väg genom livet frågar jag Manar hur Tunisien kommer att se ut om islamisterna Ennadha vinner valet.

- Islamism är ett internationellt uppfunnet ord som inte står för någonting och som inte finns.

Han undviker frågan genom att ge mig ett långt utlägg om ordet islamism där budskapet är att ta bort islamist stämpeln från partiet Ennadha.

Under Ben Alis diktatur var även Ennadhas partiledare Rached Ghannouchi förvisad från Tunisien och bodde I utlandet. Efter den Arabiska våren 2011 då både Ghannouchi och Manar kunder återvända till Tunisien hade landets kulturella utveckling gått dem förbi, de var inte förberedda på kvinnornas enorma styrka och rättigheter. Vid det första valet som de vann var deras politiska program baserat på religionen och sharialagarna. Att de kunde vinna valet i det moderna Tunisien berodde på att det inte hunnits bildas en opposition i landet under Ben Alis diktaturstyre. Bara ett år senare avsattes de till stor del tack vare de tunisiska kvinnornas protester och styrka. Det andra valet för 5 år sedan förlorade de men kom till makten via ett politiskt samarbete med Nidaa Tounes (se tidigare inlägg “Kommer Tunisien att Islamiseras I novembervalet?”).

Efter nu mer än 8 år I Tunisien med den tunisiska kulturen har de gjort ett medvetet val att inte skylta med religionen I deras politiska program. Under tiden de suttit vid makten med Nidaa Tounes har de valt att arbeta under ytan i tystnad och göra sig “osynliga” offentligt för att kunna placera sina egna medlemmar på viktiga samhällsposter. De har förstått I den tunisiska kulturen bör man inte offentligt skylta med sina islamistiska åsikter och den ideologi de egentligen står för. Detta är anledningen till att Manar påbörjat ett långt tal för mig om att islamism inte finns och att Ennadha är ett demokratiskt parti.

- Om religionen inte styr Ennadhas politiska inriktning, hur ser då ert politiska program ut, undrar jag?

Jag har nu vid detta laget vant mig vid att hans strategi är att undvika och tala runt känsliga frågor så mitt val av teknik är att låta honom prata. När han håller sin monolog så sitter jag tyst, läser mellan raderna, försöker hitta det som inte stämmer ihop och med jämna mellanrum ställa följdfrågor som förvirrar och vilseleder honom från hans valda linje.

- Demokrati, säger han det är Ennadhas inriktning och det ända som skulle fungera I ett land. I en demokrati så är det folkets kultur som styr vilken inriktning ett parti ska ha för att kunna vinna ett val. I Europa följer man sina länders kultur där är det okey med t.ex homosexualitet. Om man åker buss måste man lita på att busschauffören kör enligt ett utstakat schema fortsätter han. Då det gäller politik är det samma sak man väljer ett parti som man litar på att de använder sin makt till att genomföra den politik de sagt och som stämmer in på folkets kultur. Ennadhas partiprogram har inte längre den minsta antydan till religiösa ställnings-tagande längre, vilket får mig att ställa nästa fråga:

- Vad anser du vara tunisiernas kultur, avbryter jag honom.

- Tunisien är ett muslimskt land det är religionen som är kulturen, svarar han. I Europa vill man till varje pris få bort religionen från politiken det skulle inte fungera i ett muslimskt land fortsätter han. Religion är kultur och kultur är religion och detta är ett muslimskt land alltså måste politiken följa religionen.

När han säger det blir det uppenbart att han emotsäger sig själv och att Ennadha är ett islamistiskt parti där är deras ideologi är just att införa sharialagarna. De har dock valt, genom att ha studerat det tunisiska folkets reaktioner och landets kultur, att deras islamistiska program kommer att införas sakta och utan att invånarna lägger märke till förändringarna.

Efter att Manar under hela vårt samtal försökt bevisa och övertyga mig om att Ennadha är ett demokratiskt icke islamistiskt parti som baserar sitt politiska budskap på invånarnas kultur, vänder han sig bryskt till den tunisiska kvinnan Nada i vars hem vi befinner oss och frågar på arabiska:

- Ärligt talat frågar han med kraft till Nada vad föredrar du, att män och kvinnor ärver lika mycket eller som det står I sharia lagarna att kvinnor endast ärver 1/3?
Nada tvekar något men svarar det han I princip förväntade sig dvs att kvinnor bör ärva mindre. Fascinerande att en kvinna I Tunisien där man kämpat I årtionde för att uppnå dylika rättigheter nu vill gå bakåt I tiden. Islamisterna och deras sätt att prata med folk är väl utstuderat och fungerar uppenbarligen.

Han vänder sig till mig och säger där hör du och fortsätter sedan att prata om att I en muslimsk kultur kan man inte acceptera homosexuella och att det är mannens har rätt att gifta sig med fler kvinnor. Jag avbryter honom igen med att påstå att denna kultur inte gäller I Tunisien.

- Majoriteten I Tunisien vill ha religionen som ledstjärna fortsätter han.
Samtidigt som han pratar undrar jag om han är medveten om att han nu emotsäger sig och att det är tydligt att Ennadhas ideologi är islamistisk. Det är uppenbart att trots deras försök att inte visa upp deras intention offentligt så finns finns ideologin I deras inofficiella agenda.

Vilken majoritet undrar jag? Har du något stöd för att det är en majoritet som anser att religionen ska vara grunden I ett samhällssystem? Självklart har han inte det förutom att det är 20% av befolkningen som I ett val idag skulle välja Ennadha men det innebär fortfatande att 80% inte vill ha islamism. Problematiken för 80% av landets invånare att de oppositionen och de icke-islamistiska partierna inte kan hålla sams och samarbeta.

Ennadha har alltså valt att gå ut med ett officiellt partiprogram som till 100% undviker allt som har med religion att göra men där de inofficiellt kommer att basera sin politik just på religionen eller kulturen som Manar uttrycker det. Anledningen är att de har förstått att en stor del av de 20% som tänker rösta på Ennadha skulle avstå om deras intentioner blir tydliggjorda. De som idag röstar bor ofta ute på landsbygden och är i stort inte särskilt välutbildade vilket Ennadha förstått och använder sig av. De reser runt i landsbygden och talar med invånarnas språk och får dem att tro på allt de säger.

Tunisiens öde om Ennadha vinner är nu tydligt. Ennadha är ett islamistiskt parti utan minsta tvekan kommer de att använda sharialagarna om de kommer till makten. Deras intention även kan avläsas i hur de agerat i över 5 år vid makten tillsammans med Nidaa Tounes. De har utnyttjat sin position i skuggan, tystnaden och skymundan för att bl.a försöka och även I vissa fall lyckats införa:

• Muslimska friskolor dvs koranskolor vilket är basen I ett islamistiskt samhälle.
• Under Rahmadan skicka ut deras “egna poliser” inom polissystemet att stänga öppna cafeer med våld även om det inte finns någon lag som ger dem rätt.
• Infört förbud för muslimer att köpa alkohol på fredagen som är muslimers bönedag och en helig dag.
• Ett eget domstolssystem I det redan befintliga med egna advokater och domare för att försvara de egna medlemmarna. Senast lyckades en journalist med dold kamera filma en av Ennadhas medlemmar då han slog pensionärer som bodde på äldreboendet där han var anställd. Trots att filmen offentliggjordes och att bevisen av misshandel var uppenbara fick mannen inget straff. Däremot fördes långa diskussioner I TV om fallet och om det parallela lagsystemet.

Om Ennadha vinner valet I november kommer Tunisien definitivt och utan tvekan att förvandlas sakta men säkert och “gå bakåt i utvecklingen”.