Xena C ny

Bloggen om Integration

"No culture can live if it attempts to be exclusive" Mahatma Gandhi

I denna blogg fångar jag upp samhällsdebatter som behandlar integration, integrationsprocessen, integrationsstrategier, kulturmöten och kulturkrockar. Jag kommenterar med utgångspunkt från det faktum att jag själv integrerats i en annorlunda kultur - den arabiska och blivit "både och och varken eller". I den här bloggen tar jag upp integration och den politiska situationen i Arabvärlden med bl.a frågeställningar och diskussioner från mina föreläsningar och utbildningar. Du kan använda den som inspirationskälla, få ett annat perspektiv på samhällsdebatter och få kunskap om den politiska situationen i Arabvärlden.

There are no entries for this period.

2015 > 10

Under en föreläsning börjar jag alltid med att prata om kultur och att kultur utgår från våra värderingar som blir till normer och så småningom till ett beteende. Det vi kanske inte tänker på i detta sammanhang är att våra värderingar får vi till oss redan vid födseln. Därefter programmeras vi under vår uppväxt av vår omgivnings värdering. De flesta av oss kanske inte ens har ifrågasatt sina egna värderingar utan har bara accepterat dem som en utgångspunkt och som det enda rätta.

Det som är fascinerande är ju att alla kulturer fungerar på samma sätt och alltså utgår från att de egna synsättet är det enda rätta. Det handlar alltså om att kunna se saker ur andra och varandras perspektiv.

Senare under föreläsningen kommer jag fram till ett redskap, framtaget av forskaren Geert Hofstede, som visar hur vi kan jämföra olika kulturers värderingar. Det kallas kulturella dimensioner och är indelat i 5 olika värderingsgrunder. En av de 5dimensionerna kallas för maktindex dvs hur vi uppfattar och accepterar makt.

Vi i Sverige har en ganska platt maktstruktur där vi uppfostrar våra barn genom att resonera och diskutera med dem, i skolan gäller samma sak och på arbetsplatsen behöver chefen förankra sina beslut hos sina medarbetare. Detta sätt att se på makt kan te sig besynnerligt för de kulturer där man accepterar makt på ett helt annat sätt där barnen lär sig att lyda utan att ifrågasätta både hemma och i skolan. På arbetsplatsen ska alla beslut först upp till chefen och sedan ner igen innan man kan genomföra dem.

Ett roligt exempel är i en humoristisk video om svensk kultur (se rubriken swedishness i länkar är bredvid), där en engelsman tittar på Sverige ur hans perspektiv och då är det i första hand just maktdimensionen som parodiseras.

Svenskars platta struktur ställer till problem i mötet med många av de kulturer som kommer till Sverige, där man är van att acceptera och respektera makt. Många araber som kommer hit från länder med högt maktindex är vana vid diktaturens synsätt som genomsyrar hela deras kultur. När de kommer hit ser de inga gränser, straff eller konsekvenser för disfunktionella beteenden. Precis som barn till stränga föräldrar börjar man testa gränser utanför hemmet för att se hur långt man kan gå och blir det inte stopp, tja då fortsätter man.

De flesta som kommer på mina föreläsningar har roblem med att veta hur de ska agera i mötet mellan den svenska synens på makt och nysvenskars synsätt och agerande. Jag brukar rekommendera att man på arbetsplatsen bildar arbetsgrupper där man känner att man kan ta upp och diskutera dessa frågor och komma fram till gemensamt dragna gränser som ska gälla för alla oavsett ursprung och kultur. Det är viktigt att alla i arbetsgruppen håller gränserna och att de synlig- och tydliggörs.

Här kom det upp en intressant diskussion i Linköping då jag var där häromveckan, där någon tyckte att man måste ju ändå ta hänsyn till olikheter. Mitt svar är att man bör alltid acceptera olikheter men måste man ta hänsyn till allas olikheter? Skulle det fungera? Om man då tar hänsyn till allas oliketer så är frågan"när hjälper man respektive stjälper man integrationen i den dominerande kulturen"?

För om vi ska ta hänsyn till vissa olikheter blir det ett ganska komplicerat samhälle att leva i dessutom kommer vi att skapa missnöje bland de medborgare som vi inte tar hänsyn till. Extremism på alla håll och kanter kommer att växa sig starkare vilket vi ser i dag i form av racism å ena sidan och religiös extremism å andra sidan. Tänk dig själv att din stora syster får 100 kr för att diska och du som är 2 år yngre och diskar lika bra endast får 50 kr bara pga din ålder, visst kommer vi att skapa vi missnöje mellan de bägge.

Diskussionen i Linköping fortsatte med att någon menade på att man har direktiv att följa och man riskerar att anmälas om man inte tar hänsyn. Det tycker jag var underligt men om det är så måste väl ändå det enklaste ändå vara att följa principen lika för alla?

Om vi leker med tanken om lagen om hänsynstagande och tar ett exempel där det är en burka klädd kvinna som kommer in på en bank under rusningstid. Hon tar en kölapp och väntar på sin tur. Då hon kommer fram till kassan råkar det vara en man som sitter där. Kvinnan vill ta ut pengar från sitt konto vilket kräver att kvinnan identifieras. Problemet är att kvinnan vägrar visa sitt ansikte för bankmannen. Vad bör han göra?

Om vi följer regeln om hänsynstagande så borde mannen i kassan gå ifrån sin plats för att försöka hitta någon kvinnlig kollega som kan identifiera den burkaklädda damen. Men det är rusningstid alla kassor är upptagna och de flesta andra kollegorna är på lunch. Mannen som förtvivlat letat under 5 minuter hittar ingen kvinnlig kollega förutom i kassorna bredvid men de är upptagna. Här kräver lagen om hänsynstagande att mannen nu efter 5 minuters letande ber en kvinnlig kollega i kassan bredvid att sluta ta emot kunder för att gå in i ett annat rum och identifiera kvinnan. Det låter ju rättvist och bra eller hur? Problemet som jag ser det är att denna procedur tar tid och de som står i kö på sin lunchtid börjar bli irriterade och en del av dem kanske inte hinner med sitt bankbesök vilket ger en grogrund för racism.

En sann historia om om lagen om hänsynstagande också går till överdrift är familjehemmet där 2 barn från Eritrea bodde. Det ena pojken kom från en familj där han var van vid en något plattare maktstruktur men den andra pojken kom från en region i Eritrea där man accepterar makt. Sedan han kom till Sverige han inte uppfattat några gränser.

När kvinnan i familjehemmet försökte få honom till skolan på morgonen vaknade han inte och således kom för sent varje dag. Då detta pågått en period gick kvinnan i familjehemmet till skolan och undrade varför ingen reagerat på hans sena ankomster. Det visade sig att lärarna välkomnade honom när han än kom på dagen med ett stort leende och orden välkommen. Är detta ett bra sett att ta hänsyn på och har lärarna hjälpt eller stjälpt pojkens integration i den svenska kulturen? Samtidigt undrar man om de behandlar alla elever oavsett varifrån de kommer på samma sätt?

I dagens Sverige finns hur många exempel som helst på hur svårt det här mötet blir mellan kulturer med olika syn på makt. Detta är tror jag en mycket prioriterad fråga som borde komma högt upp på våra svenska politikers agenda där de måste förstå hur viktigt det är att strukturera samhället och att våga ta beslut som ger alla invånare lika rättigheter och skyldigheter utan undantag. För om inte de vågar hur ska då de som dagligen kommer i kontakt med problematiken våga?


 
Läs hela inlägget »

VEM TJÄNAR PÅ ATTENTATET SOM GENOMFÖRDES I TUNISIEN I SLUTET PÅ JUNI?

Jag anländeTunisien den 25 juni för att tillbringa tid med mina döttrar tre dagar senare exploderade det I centrala Tunis. Min ena dotter ringde och sa att hennes man hade varit på väg in till ett möte I Bab Bhar men att hon hade insisterat på att de skulle ta sin dagliga promenad. Hennes man hade motsträvigt gått med på min dotters vilja och följt med trots att han visste att han skulle bli sen till mötet. Tänk, sa hon med skälvande röst, om han varit I Bab Bhar när explosionen ägde rum.

Bab Bhar ligger I närheten av centralstationen I centrala Tunis där ett flertal poliser var utplacerade. En av dem tyckte att en man som närmade sig med en kartong fäst på sin cykel såg suspekt ut så han närmade sig mannen. Den cyklande mannen insåg att poliserna var på väg mot honom så han tog paketet som innehöll sprängämnen och slängde det mot poliserna. Han missade sitt mål, han själv sprängdes bitar, en polis misste livet och flera poliser skadades.

Turistsäsongen har börjat för några veckor sedan och Tunisien har återintagit en bra position som turistmål med bl.a fullsatta hotell. Det har tagit många år för landet att få tillbaka sitt rykte som ett säkert turistland sedan förra attentatet I Sousse. Just när hotellägare, anställda på hotellen, restaurangägare, politiker och landets invånare har börjat känna hopp får en cyklande man hela landet att stanna upp några sekunder. För snabbt insåg många att mannen faktiskt inte fokuserat turistmål så turister utan poliser och att attentatet mer eller mindre misslyckats.

Snabbt började många koppla ihop att polisen hade dagen innan upptäckt 5 planerade terror attentat och arresterat de flesta inblandade terroristerna.

Denna dagen den 28 juni innebar inte bara en internationell spränghet nyhet från Bab Bhar utan ett illavarslande rykte spred sig även runtom i Tunisien. “Landets president Caid Essebsi var död!” Sent på kvällen samma dag visste fortfarande ingen om han egentligen var död eller inte. Så för att förstå vad som höll på att hända ringde jag några samtal till vänner som jag vet umgås I president Caid Essebsis kretsar och frågade om han levde eller hade avlidit, svaret var att han var mycket sjuk och inlagd på sjukhus men han levde.

Nu så här ett par dagar efter den 28 juni så är det bekräftat att han lever men rykten påstår att han blev förgiftad.

Det visade sig att den som hade gått ut med att påstå att Caid Essebsi var död var ingen mindre än partiet Ennadhas ordförande Ghannouchis dotter. Hur kunde hon veta att han var död? Vilket dessutom visade sig att han inte var! Här bör man ta hänsyn till att Caid Essebsi parti Nidaa Tounes och Ennadha ingår bägge i den styrande koalitionsregeringen.

Genast uppstod rykten om förgiftnig som skulle iscensatts av Ennadha. Ryktena intesifierades då det visade sig att Essebsi ställföreträdare också var sjuk och inte nåtts av ryktena vilket den tredje ställföreträdaren från Ennadha utnyttjade genom att kalla in regeringsmedlemmar för att själv kunna ta över rodret. Någon I Nidaa Tounes hörde vad som höll på att hända och fick snabbt tag I ställföreträdare nummer två från Nidaa Tounes och hela kuppen kunde avstyras.

På en och samma dag:

  • Genomfördes två(tre) sprängattentat varav det som var mest lyckat var riktat mot poliser varav en dog.
  • Ett rykte spreds om att presidentent var död.
  • Ryktet spreds av partimotståndarpartiet Ennadha endast några månader innan det stundande valet I september I Tunisien.
  • Ställföreträdande president är sjuk och nås inte av presiden Essabsi rykten om att vara död
  • Ställföreträdande nummer tre från Ennadha försöker ta över men misslyckas.


Kan allt detta vara sammanträffande? Kanske eller kanske inte men det enda man kan göra I nuläget är att ställa sig frågan “vem vinner på ett dylikt händelsförlopp?

Jag har sedan I torsdags ställt den här frågan till ett flertal välinformerade källor och fått ungefär lika många svar som antalet jag frågat. Intressant! MEN faktum är att ingen riktigt vet eftersom det är så många intressegrupper som skulle kunna vinna på sprängningen och eller presidentens död.

En del menar på att sprängningen endast skulle vara en hämnd på att poliser avslöjade deras verkliga plan på 5 större mål samt arresterade flera inblandade. Den teorin skulle då vara underbyggd på det faktum att sprängningen inte fokuserade turistmål utan poliser.

Andra menar att det hela var politik vilket underbygdes på att de trodde att Caid Essebsi förgiftats och att attentaten inte riktades mot turistmål. Caid Essebsi som är partiledare för partiet Nidaa Tounes hade under de senaste månaderna arbetat för att skjuta upp det planerade valet till hösten. Detta motarbetades av islamisterna Ennadha som var säkra på att vinna eftersom de under en längre tid strategiskt lyckats provocera fram en splittring av Nidaa Tounes.Nidaa Tounes är idag uppdelat I 4 nya partier utan ett samarbete med andra parti vilket inte ännu är en strategi som fungerar I en tidigare diktatur, så småningom kanske men inte ännu.

Ett av de 4a nya partierna styrs idag av affärsmannen Karoui som lyckats bra med sin valkampanj. Vissa menar att han faktiskt skulle vilja att islamisterna Ennadha vinner valet om inte hans egna parti gör det eftersom det skulle gynna honom samt landets övriga affärsmän. Hur har jag faktiskt inte riktigt fått klart för mig. Slutsatsen innebär att Karoui på något vis är inblandad I den 28 juni eftersom han inte vill att Caid Essebsi skulle lyckas skjuta upp valet.

Andra analyser av händelseförloppet är att:

  • Det var en stadskupp som misslyckades eftersom Essebsi fortfarande lever
  • Internationella krafter är inblandade. Tunisien befinner sig ju faktisktmitt emellan två oljerika länder dvs Libyen och Algeriet där stormarkerna har revir som de vill skydda och eller utöka.
  • Vapenindustrin behöver krig för att sälja sina produkter och behöver alltså destabilisera landet för att kunna genomföra sin affärsplan.
  • Tunisien har också ett geografiskt viktigt läge för att t.ex förenkla eller försvåra immigrationen till Europa.


Vad som nu än ligger bakom de bägge händelserna den 28 juni så kommer vi säkert aldrig att få veta det riktiga svaret. Efterhand kommer vi däremot att kunna skönja vem som tjänat på situationen. Den som I framtiden vinner på situationen behöver ju faktiskt inte innebära att det är den eller de som står bakom. Vi vet ju inte om planen lyckades eller misslyckades eftersom Essebsi lever och inga turistmål sprängdes med flera år av minskad turism som föjd.

En sak som är säker är att livet går vidare och att det är ett lugnt land

 

I SAMTAL MED ISLAMISTEN MANAR SKANDRANI - VAD SKULLE EN ISLAMISERING AV TUNISIEN INNEBÄRA ?

Manar Skandrani, islamisterna Rached Ghannouchis rådgivare. Manar Skandrani, islamisterna Rached Ghannouchis rådgivare.

Då jag var I Tunisien för några dagar sedan hade jag ett möte med Manar Skandrani som anses vara Ennadhas partiledare Rached Ghannouchis högra hand. Vad jag var intresserad av att få reda på var vad Ennadha och deras islamistiska politik skulle innebära för Tunisien om de vinner valet nu I november. Enligt mätningar har de 20 % av rösterna och är idag det största partiet jämfört med landets tidigare största parti Nidaa Tounes som nu endas hamnar på16%. Deras inre strider har inneburit att de tappat stor del av väljarnas förtroende.

Innan jag går in på mitt samtal med Manar tänkte jag börja med att förklara vad islamism innebär och vem Manar är.

Islamism är en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi eller politisk islam som är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Islamismen uppstod huvudsakligen på 1900-talet för att bemöta västerländsk kolonialism men också västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande. Det finns olika förgreningar inom islamismen mer eller mindre radikala vs demokratiska men principen är I princip densamma att basera ett samhälle på sharialagarna.

Islamism och traditionellt islamiskt styrelseskick bör inte förväxlas där staten endast består av en handfull undersåtar till en sultan som ska skipa rättvisa på basis av lokal praxis, medan de rättslärda dömer i sina egna instanser. Befogenheten att tillämpa den islamiska lagen sharia vilar alltså inte på staten utan på den muslimska gemenskapen, det vill säga det civila samhället. Icke-muslimer dömdes i separata domstolar enligt sina egna religiösa bestämmelser. Länder som baserar sig på sharialagarna är bl.a Saudi Arabien och Iran men även Islamiska Statens anhängare har sharialagarna som utgångspunkt.
Islamismen kan I stort ses som en produkt av att den moderna staten gör anspråk på en mer övergripande social struktur än den traditionella med större kontroll av medborgarnas privata sfär. I sin politiska tolkning av islam betonar islamisterna ofta vikten av ijtihad det vill säga möjligheten att självständigt tolka Koranen med hänsyn till den rådande situationen.

Den viktigaste islamistiska grupperingen är det ursprungligen egyptiska Muslimska brödrarskapet men även Hamas, Hizbollah och Ennadha. Gemensamt för islamistiska grupper är att de menar att islam är en objektiv sanning med ett lagsystem som är den enda samhällsordning som förmår upprätta ordningen.
Om islamisterna Ennadha skulle vinna valet I november skulle I princip hela landet kunna förändras från att vara det mest moderna arabiska landet där kvinnor har rätt att klä sig som de vill, där månggifte är förbjudet, kvinnor ärver lika mycket som män, får gifta sig med icke muslimska män etc till att bli ett konservativt styrt land liknande Iran.

Manar Skandrani har en brokig bakgrund med starka rötter I den radikala islamismen. Han deporterades från Tunisien under president Ben Alis tid p.g.a sina radikala åsikter. Installerad I Tyskland lyckades skapa sig ett affärsimperium inom “halal kött”. Under en period efter 11 september var han efterlyst I 17 länder för att som man trodde ha använt sin pilotskola (som han även byggt upp) för att utbilda en av piloterna som kraschade sitt plan I ett av World Trade Center tornen. Då man till slut lyckades fånga in och fängsla honom släpptes han efter endast 3 dagar eftersom man inte lyckades finna några bevis på att han låg bakom.

Då Tunisiens nationella dialogkvartett tilldelades Nobels fredspris 2015 "för dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011" var han en av dem som stod bakom att dialogen förverkligades.

Han lyckades således samla fyra tunisiska organisationer som arbetade för att införa och säkra en stabil demokrati efter den arabiska våren 2011. Kvartetten (Facföreningen UGTT, Arbetsgivarorganisationen UTICA, Människorättsorganisationen LDTH och den nationell advokatföreningen) bildades i december 2013 när demokratiseringsprocessen i Tunisien riskerade att kollapsa på grund av politiska mord och omfattande social oro i landet.

Manar är känd som en radikal islamistist, han talar 9 språk, är musiker och gift med 4 kvinnor enligt honom själv. När jag frågar honom hur det är möjligt eller om det är så att han använder koranen för att “legalisera” sitt månggifte svarar han att det är koranen som gör det möjligt. Han fortsätter med att säga att hans kvinnor bor I olika länder och att det är framförallt hans brasilianska hustru som är officiell. Det är kvinnorna själva som bestämmer om de vill eller inte, fortsätter han och avslutar med att säga Jag är galen I kvinnor.

- Vem är du undrar Manar och tittar på mig. Han har tydligen inte fått någon särskilt utförlig information om vem jag är och vad jag vill.

Jag berättar om min bakgrund I Tunisien och att jag idag arbetar med föreläsningar runt om I hela Sverige om mötet mellan den svenska och arabiska kulturen. Efter att ha beskrivit min väg genom livet frågar jag Manar hur Tunisien kommer att se ut om islamisterna Ennadha vinner valet.

- Islamism är ett internationellt uppfunnet ord som inte står för någonting och som inte finns.

Han undviker frågan genom att ge mig ett långt utlägg om ordet islamism där budskapet är att ta bort islamist stämpeln från partiet Ennadha.

Under Ben Alis diktatur var även Ennadhas partiledare Rached Ghannouchi förvisad från Tunisien och bodde I utlandet. Efter den Arabiska våren 2011 då både Ghannouchi och Manar kunder återvända till Tunisien hade landets kulturella utveckling gått dem förbi, de var inte förberedda på kvinnornas enorma styrka och rättigheter. Vid det första valet som de vann var deras politiska program baserat på religionen och sharialagarna. Att de kunde vinna valet i det moderna Tunisien berodde på att det inte hunnits bildas en opposition i landet under Ben Alis diktaturstyre. Bara ett år senare avsattes de till stor del tack vare de tunisiska kvinnornas protester och styrka. Det andra valet för 5 år sedan förlorade de men kom till makten via ett politiskt samarbete med Nidaa Tounes (se tidigare inlägg “Kommer Tunisien att Islamiseras I novembervalet?”).

Efter nu mer än 8 år I Tunisien med den tunisiska kulturen har de gjort ett medvetet val att inte skylta med religionen I deras politiska program. Under tiden de suttit vid makten med Nidaa Tounes har de valt att arbeta under ytan i tystnad och göra sig “osynliga” offentligt för att kunna placera sina egna medlemmar på viktiga samhällsposter. De har förstått I den tunisiska kulturen bör man inte offentligt skylta med sina islamistiska åsikter och den ideologi de egentligen står för. Detta är anledningen till att Manar påbörjat ett långt tal för mig om att islamism inte finns och att Ennadha är ett demokratiskt parti.

- Om religionen inte styr Ennadhas politiska inriktning, hur ser då ert politiska program ut, undrar jag?

Jag har nu vid detta laget vant mig vid att hans strategi är att undvika och tala runt känsliga frågor så mitt val av teknik är att låta honom prata. När han håller sin monolog så sitter jag tyst, läser mellan raderna, försöker hitta det som inte stämmer ihop och med jämna mellanrum ställa följdfrågor som förvirrar och vilseleder honom från hans valda linje.

- Demokrati, säger han det är Ennadhas inriktning och det ända som skulle fungera I ett land. I en demokrati så är det folkets kultur som styr vilken inriktning ett parti ska ha för att kunna vinna ett val. I Europa följer man sina länders kultur där är det okey med t.ex homosexualitet. Om man åker buss måste man lita på att busschauffören kör enligt ett utstakat schema fortsätter han. Då det gäller politik är det samma sak man väljer ett parti som man litar på att de använder sin makt till att genomföra den politik de sagt och som stämmer in på folkets kultur. Ennadhas partiprogram har inte längre den minsta antydan till religiösa ställnings-tagande längre, vilket får mig att ställa nästa fråga:

- Vad anser du vara tunisiernas kultur, avbryter jag honom.

- Tunisien är ett muslimskt land det är religionen som är kulturen, svarar han. I Europa vill man till varje pris få bort religionen från politiken det skulle inte fungera i ett muslimskt land fortsätter han. Religion är kultur och kultur är religion och detta är ett muslimskt land alltså måste politiken följa religionen.

När han säger det blir det uppenbart att han emotsäger sig själv och att Ennadha är ett islamistiskt parti där är deras ideologi är just att införa sharialagarna. De har dock valt, genom att ha studerat det tunisiska folkets reaktioner och landets kultur, att deras islamistiska program kommer att införas sakta och utan att invånarna lägger märke till förändringarna.

Efter att Manar under hela vårt samtal försökt bevisa och övertyga mig om att Ennadha är ett demokratiskt icke islamistiskt parti som baserar sitt politiska budskap på invånarnas kultur, vänder han sig bryskt till den tunisiska kvinnan Nada i vars hem vi befinner oss och frågar på arabiska:

- Ärligt talat frågar han med kraft till Nada vad föredrar du, att män och kvinnor ärver lika mycket eller som det står I sharia lagarna att kvinnor endast ärver 1/3?
Nada tvekar något men svarar det han I princip förväntade sig dvs att kvinnor bör ärva mindre. Fascinerande att en kvinna I Tunisien där man kämpat I årtionde för att uppnå dylika rättigheter nu vill gå bakåt I tiden. Islamisterna och deras sätt att prata med folk är väl utstuderat och fungerar uppenbarligen.

Han vänder sig till mig och säger där hör du och fortsätter sedan att prata om att I en muslimsk kultur kan man inte acceptera homosexuella och att det är mannens har rätt att gifta sig med fler kvinnor. Jag avbryter honom igen med att påstå att denna kultur inte gäller I Tunisien.

- Majoriteten I Tunisien vill ha religionen som ledstjärna fortsätter han.
Samtidigt som han pratar undrar jag om han är medveten om att han nu emotsäger sig och att det är tydligt att Ennadhas ideologi är islamistisk. Det är uppenbart att trots deras försök att inte visa upp deras intention offentligt så finns finns ideologin I deras inofficiella agenda.

Vilken majoritet undrar jag? Har du något stöd för att det är en majoritet som anser att religionen ska vara grunden I ett samhällssystem? Självklart har han inte det förutom att det är 20% av befolkningen som I ett val idag skulle välja Ennadha men det innebär fortfatande att 80% inte vill ha islamism. Problematiken för 80% av landets invånare att de oppositionen och de icke-islamistiska partierna inte kan hålla sams och samarbeta.

Ennadha har alltså valt att gå ut med ett officiellt partiprogram som till 100% undviker allt som har med religion att göra men där de inofficiellt kommer att basera sin politik just på religionen eller kulturen som Manar uttrycker det. Anledningen är att de har förstått att en stor del av de 20% som tänker rösta på Ennadha skulle avstå om deras intentioner blir tydliggjorda. De som idag röstar bor ofta ute på landsbygden och är i stort inte särskilt välutbildade vilket Ennadha förstått och använder sig av. De reser runt i landsbygden och talar med invånarnas språk och får dem att tro på allt de säger.

Tunisiens öde om Ennadha vinner är nu tydligt. Ennadha är ett islamistiskt parti utan minsta tvekan kommer de att använda sharialagarna om de kommer till makten. Deras intention även kan avläsas i hur de agerat i över 5 år vid makten tillsammans med Nidaa Tounes. De har utnyttjat sin position i skuggan, tystnaden och skymundan för att bl.a försöka och även I vissa fall lyckats införa:

  • Muslimska friskolor dvs koranskolor vilket är basen I ett islamistiskt samhälle.
  • Under Rahmadan skicka ut deras “egna poliser” inom polissystemet att stänga öppna cafeer med våld även om det inte finns någon lag som ger dem rätt.
  • Infört förbud för muslimer att köpa alkohol på fredagen som är muslimers bönedag och en helig dag.
  • Ett eget domstolssystem I det redan befintliga med egna advokater och domare för att försvara de egna medlemmarna. Senast lyckades en journalist med dold kamera filma en av Ennadhas medlemmar då han slog pensionärer som bodde på äldreboendet där han var anställd. Trots att filmen offentliggjordes och att bevisen av misshandel var uppenbara fick mannen inget straff. Däremot fördes långa diskussioner I TV om fallet och om det parallela lagsystemet.

Om Ennadha vinner valet I november kommer Tunisien definitivt och utan tvekan att förvandlas sakta men säkert och “gå bakåt i utvecklingen”.

Rached Ghannouchi, islamisterna Ennadhas partiledare

KOMMER TUNISIEN ATT ISLAMISERAS I NOVEMBER VALET 2019?

Den stora frågan som tunisierna ställer och oroar sig för är om deras land kommer att “fortsätta” styras av islamist partiet Ennadha eller ej.

I förra valet 2014 vann partiet Nidaa Tounes men utan majoritet och tvingades samarbeta med något annat parti. 2014 fanns det en uppsjö av nystartade partier I den begynnande demokratin efter den arabiska våren vilka Nidaa Tounes närmade sig för ett potentiellt samarbete. Ingen var redo eller förstod vikten av att ge upp lite av sin önskan om makt som krävs I ett samarbete de enda som var villiga var just islamisterna Ennadha. Vad man inte hade koll på I Tunisien som styrts av en diktator I många år och som “skyddat” invånarna från islamism och fundamentalister via fängelsestraff och förbud att vistas I landet var hur islamister arbetar. Deras strategi är att regera genom att kontrollera viktiga samhällsstrukturer och poster som skola, polis, domstol, advokater, kommunchefer etc och att ta över dem med eget folk. Helt I tystnad har Tunisien islamiserats underifrån sedan valet 2014.

Islamism en politisk ideologi även kallad politisk islam är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Ideologin uppstod I samband med den västerländska kolonialismen som även innebar västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande av området kring Nordafrika och Mellan Östern under början av 1900-talet. Inom islamismen finns det såväl moderat och demokratiska partier som extremistiska militanta grupper.

Tunisien som är ett av eller kanske helt enkelt det modernaste arablandet där bl.a kvinnornas rättigheter långt överstiger andra muslimska arabiska länder, med lagar som ger kvinnor lika arvsrätt, rätt att gifta sig med en icke muslimsk man, infört monogami etc. Vilket den stora massan av invånarna vill behålla och är nu rädda för hur valet I November I år kommer att sluta.

Ett stort problem är just avsaknaden av blocköverskridande samarbeten och som om det inte var nog har även stora strider inom det tidigare största partiet Nidaa Tounes skapat inre skismer. Detta I kombination med att valanalyser visar att Ennadha idag är det största partiet med 20% av rösterna. Trösten är att hela 80% av befolkningen är emot islamisering av sitt land men den stora frågan är om Nidaa Tounes kan skapa inre sämja för att fånga in de som misströstar partiet. Den andra ovissheten inför 2019 års val är huruvida de övriga partierna kan släppa sitt maktbegär för att samarbeta med landet och inte den egna personen I fokus.

Dagens icke islamistiska politiska landskap ser ut enligt följande:

  1. Ennadha styrt av Rached Ghannouchi har inför valet ca 20% av rösterna och är störst.
  2. Tvåan med 16 % är ett delat Nidaa Tounes där en av dagens ministrar Yousef Chahed p.g.a de inre striderna skapat ett nytt parti - Tahya Tounes. Tahya Tounes är ännu inte validerat och godkänt som parti eftersom man anser att Yousef Chahed måste välja. Beji Caid Essebsi som är Nidaas orförande och Tunisiens officiella president kommer att avgå och ersättas av antingen Moncef Zenaidi som varit en uppskattad minister under Ben Alis diktatur. En annan kandidat är en kvinna Selma Loumi som alltså skulle kunna bli den första kvinnliga presidenten I ett arabland.

För att Tunisien inte ska islamiseras krävs alltså ett samarbete med fler partier som idag består av:

  • Courant Démocrate med Mohamed Abbou som ordförande
  • Ali Badil Ettounsi med Mehdi Jomaa som ordförande
  • Mouvement Tunisie Volonté med Moncef Marzouki som ordförande
  • Indépendants som är en sammanslagning av tre tidigare partier. Det anses som icke islamistiskt men en tidigare medlem av Ennadha som även var en av partiets ministrar Hamadi Jebali finns med I partiet.
  • Parti Destourien Libre styrt av en kvinna Abir Moussir och som samlar sympatisörer av den tidigare diktatorn Ben Ali.
  • Plus över 200 andra partier

Det som jag personligen ser som avgörande för att Tunisien inte ska islamiseras inför valet då tunisierna går till valurnorna i november i år är om:

  • Icke islamist partierna klarar av att göra blocköverskridande samarbeten och släpper behovet av personlig makt och drömmen om att bli landets president.
  • Nidaa Tounes intärna strider som mediatiserats 
  • Problematiken kring att Béji Caid Essebsi satte sin egen son Hafedh Caid Essebsi som ordförande över partiet Nidaa Tounes då han valdes till landets president och hur man löser situationen. Sonen har varit extremt impopulär och varit en av orsakerna till att partiet I dag inte är enat. Om Hafedh ersätts och med vem är en nyckelfråga denne ersättaren kommer eventuellt kunna bli en presidentkandidat 
  • Alla icke islamist partiers ordföranden klarar av att föra fram och genomföra viktiga politiska frågor i ett land där priserna ökat extremt under senare år samtidigt som valutan minskat i värde. Där såväl ministrar och andra personer med politiskt inflytande såväl under diktaturperioden som nu då islamisterna sitter på dessa poster valt att tömma landet på pengar till egen förmån. Där man idag i samhället ser dessa personer med nya dyra bilar, villor etc samtidigt som folkets stolta medelklass köpkraft extremt minskats.
  • Landets kvinnor och ungdomar engagerar sig mer i valet genom att deltaga som medlemmar i olika partier som idag består av äldre herrar som på ett eller annat sett varit delaktiga under Ben Alis diktatur. Att de går ut och röstar kommer också spela en stor roll.

Laddar innehåll...

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter

-