Xena C ny

Bloggen om Integration

"No culture can live if it attempts to be exclusive" Mahatma Gandhi

I denna blogg fångar jag upp samhällsdebatter som behandlar integration, integrationsprocessen, integrationsstrategier, kulturmöten och kulturkrockar. Jag kommenterar med utgångspunkt från det faktum att jag själv integrerats i en annorlunda kultur - den arabiska och blivit "både och och varken eller". I den här bloggen tar jag upp integration och den politiska situationen i Arabvärlden med bl.a frågeställningar och diskussioner från mina föreläsningar och utbildningar. Du kan använda den som inspirationskälla, få ett annat perspektiv på samhällsdebatter och få kunskap om den politiska situationen i Arabvärlden.

There are no entries for this period.

2017

Idag när deltagarna på min föreläsning hade diskuterat en stund kring frågeställningar gällande kulturdilemman ville en grupp ta upp problematiken: "Hur ska man bemöta en kvinnlig patient som insisterar på en kvinnlig läkare?"

Verktygen som jag arbetar med på mina föreläsningar och coachning/handledning utgår från att man behöver börja med att tolka huruvida situationen är ett problem eller inte. Om man anser att det är ett problem så är nästa frågeställning varför man anser det vara ett problem? För vem det är ett problem och i vilka situationer det är ett problem?

Är det ett problem frågade jag? Det tyckte de att det var. Varför är det ett problem gick jag vidare? Svaret blev att om vi t.ex bara har manliga läkare på vår avdelning så kan vi inte erbjuda patienten en kvinnlig gynekolog (som det handlade om i detta fallet). Jaha, fortsatte jag, om hon då tackar nej är det då ert problem? Jo, det tyckte nog många i salen att det var. Andra däremot tyckte inte att det var vårdpersonalens problem. Fast om det är en akut situation och om hon då inte får vård då kan det uppstå komplikationer, sa någon.

Men (fortsatte jag att provocera vilket är min roll dvs att få deltagarna att gå längre i sitt perspektivseende) om hon nu väljer bort vård för att det är en manlig läkare är då verkligen problemet ert eller äger inte kvinnan själv problemet?

Jag riktigt såg hur de närvarande började reflektera varpå det uppstod olika åsikter. En del tyckte att det var kvinnan som ägde sina egna beslut. Andra ansåg att om det nu är så att vi inte ger henne tillgång till vård och hon får komplikationer exempelvis dör så får vi ju problem. Familjen kommer att överklaga och kanske journalister får tag i ärendet och skriver om det och då blir det ett problem.

Diskussionen gick vidare varav någon tyckte att det trots allt inte var vårdens och vårdpersonalens problem som ju faktiskt erbjudit kvinnan vård.

Ok, då går vi vidare sa jag, om vi nu sammanfattar så anser ni att det är ett problem för att ni tycker synd om kvinnan samtidigt som ni är rädda för konsekvenserna i samhället och att bli anklagade för att inte behandla alla patienter lika. Stämmer det? Jo, det gjorde det och då undrade jag om det fanns någon policy att utgå ifrån? Nej, det fanns ingen lag eller någon stadga eller riktlinje e.dyl där det tydligt stod att man var tvungen att skaffa fram en kvinnlig läkare.

Det finns olika bemötande nivåer i sitt arbete som man bör tänka på och ta hänsyn till då man diskuterar kulturdilemman. De tre nivåer som jag ser det är dels en operativ nivå, en ledningsnivå och i vissa fall även en politisk nivå.

Ledningsnivån kan i samråd med de anställda ta ett beslut som sedan alla på avdelningen eller organisation måste följa. För att ta ett beslut behöver alla inblandade diskutera olika samband för att verkligen förstå bakomliggande värderingar i kulturen som styr de inblandade parternas olika synsätt i kulturkrocken.

Vi har redan i diskussionen börjat med första delen och det är att problematisera dilemmat. Om vi går vidare kan vi börja med den svenska vårdens synsätt och konstatera att den svenska kulturen har mycket lätt för att tycka synd om vilja ta hand om och känna medlidande och empati. Detta i kombination med att vi inte alltid har så lätt för att sätta ner foten och sätta gränser. Detta gör att vi kan känna förvirring i hur vi ska bemöta olika problem i detta fall problemet med kvinnlig läkare eller ej. Många som kommer till Sverige har med sig helt andra värderingar och en annan kultur som oftast krockar med vår. I många sammanhang handlar det om hur vi ser på makt. Vi är ett land med en platt struktur där alla är jämlika medan många som kommer hit bär med sig ett hiearkiskt synsätt. Det innebär att man lär sig att man får ett straff om man överträder utsatta gränser ett straff som för barn ofta innebär ett slag. Då man kommer till Sverige upplever man inte att det finns tydliga gränser och då gör man det man brukar göra "testar var gränserna går". Blir inget stopp går man vidare och kräver mer och mer, t.o.m ställer högre och fler krav än vad som någonsin är möjligt i hemlandet.

Orsaken till att man inte vill ha en manlig läkare kan vara, precis som kanske en svensk kvinna känner, att det är obehagligt att visa upp sina mest intima kroppsdelar. Samtidigt kan det vara så att kvinnans man om han kommer från en extrem mansdominerande kultur inte vill att någon man rör och ser kvinnans könsdelar. Men framförallt så kräver man en kvinnlig läkare för att man tror att det går.

Om vårdpersonalen haft en svensk kvinna som ställt samma krav hur hade man agerat då? Hade man då haft hela den här diskussionen om den svenska kvinnan tackat nej till erbjudandet om en manlig läkare även om det var akut?

Det är viktigt att man vänder och vrider på alla perspektiv och att man behandlar alla lika för annars bidrar man till ilska, irritation och i värsta fall rasism.

Plötsligt var det någon bland deltagarna som höjde rösten och sa att på vår avdelning har ledningen tagit ett beslut och varit tydliga. Vi ska inte försöka tillgodose dylika önskemål. Om någon insisterar och det inte går så får man vänta eller försöka någon annanstans.

Detta inlägg banade vägen för att gå över till hur man bemöter situationen. Det är självklart att man kan välja olika sätt att hantera situationen men det viktiga är att:
alla i organisationen kör på en och samma linje det får inte finnas "en snäll mamma och en stygg pappa"
ledningen förankrar besluten i organisationen, stöttar och följer upp.
man har rätt att ändra ett beslut som inte fungerade det handlar alltså om "trial and error"
ledningen förbereder sig på olika alternativa situationer om man väljer att inte tillgodose kravet på kvinnlig gynekolog. Om någon får allvarliga skador och man blir kontaktad av journalister vad ska man då svara? Förbered er för det värsta.
alltid kolla upp om det finns riktlinjer från den politiska nivån i form av lagar, stadgar, riktlinjer från högsta ledningen eller om något liknande ärende gått till Jämställdhetsmyndigheten etc.

Sammanfattningsvis handlar det om att:
Problematisera situationen grundligt så man verkligen utgår från det "verkliga" problemet och inte hamnar fel
Se sin egna kulturella bakgrund och hur den påverkar våra tankar, beslut och bemötande
Förstå hur den andra partens värderingar styr hur den personen tänker och hur de ser på oss och kanske utnyttjar våra kulturella, som de ser det, svagheter.
Bemöta situationen med väl förankrade beslut som alla följer.

Läs hela inlägget »

Häromdagen diskuterade jag och en väninna (Ulrika) hennes resa till Syd Afrika och Kapstaden. Hon berättade om en guidad tur till Kåkstaden, Kayelitsha.

Min reaktion var att det var makabert att ha guidade turer för "rika" europeer m.fl för att se fattigdom på nära håll. Vore det inte bättre att vi gjorde något för att få bort denna typ av utanförskapsområden. Ulrika stod på sig och menade att hon nu förstod vad fattigdom verkligen innebar och att det därifrån väckte en lust att "göra något". Samtidigt menade hon att de familjer i Kayelitsha som visade upp sina hem fick betalt.

Jag funderade på hur stor del av den guidade turens inkomster de "fattiga" fick. Dessutom tänkte jag att de som visade sina hem fortfarande bodde i Kåkstaden trots den inkomst de fick genom att se västerlänningar gå in i deras privata sfär och beskåda deras fattigdom.

Några dagar senare fick jag höra av en tunisier att en av hans bästa väninnor sedan sin ungdom varit i Turkiet med sin man för att fira nyår. De var ute och dansade på nattklubben Reine i Istanbul och kl: 01:30 låg de döda efter terrordådet. Det kändes så nära och så overkligt. Lika nära som när den lilla pojken Aylan Kurdi låg död på en strand i Turkiet. Det tunisiska paret som firade nyår hette Senda och Mohammed (se bilden ovan), de var nygifta och lämnade en liten flicka på 6 månader efter sig.

Min väns berättelse om Senda och Mohammed fortsatte då han berättade att Sendas föräldrar hade bara för några år sedan förlorat sin son i en olycka och hade på senare tid börjat acceptera och gå vidare. De har nu endast ett av tre barn kvar. Kommer de eller föräldrarna till Mohammed att orka ta hand om deras lilla föräldralösa barnbarn?

Det har under det senare åren skett en hel del terrordåd runt om i världen men även mord i vår nära omnejd och då särskilt här i Malmö. På något sätt går vi vidare och tar inte till oss alla dessa obehagligheter vilket, antar jag, är en överlevnadsinstinkt.

På en föreläsning i Ängelholm i den Globala Skolans regi där temat var då den arabiska kulturen möter den svenska skolan visade jag "obehagliga bilder". Avsikten var att väcka förståelse genom att känna. Då var det en dam i publiken som protesterade högljutt. Det var onödigt tyckte hon att "frossa" i otäckheter.

Så här i efterhand kan jag se att hennes reaktion var densamma jag fick då Ulrika berättade om de guidade turerna i Kåkstaden. Vilken reaktion som är rätt eller fel är omöjligt att avgöra. Våra åsikter kommer nog att vara lika många som vi är att ha en åsikt men en sak vet jag i alla fall. Om en människa går igenom livet utan negativa erfarenheter så är det en omöjlighet att förstå andra. Ibland är jag glad åt allt jag varit med om då jag bodde i Tunisien samtidigt som det än idag påverkar mitt liv negativt. Glad eftersom jag vet att om jag bara skulle försöka tänka mig in i en situation skulle jag inget känna och således inte förstå. Något som har blivit en styrka i mitt liv.

Budskapet här är att i ert perspektivbyte, då ni i en arbetssituation möter en individ från en annan kultur, behöver ni komma ihåg att känna. Ibland kan det gå långt in under huden och därför kanske man stålsätter sig. Det måste man självklart! Men någon gång kanske man måste gå längre än bara en tankeprocess för att nå förståelse och i förlängningen kunna ta det beslut som är nödvändigt.

Min avslutande tanke går till alla oskyldiga offer runt om i världen (Syrien, Irak, Libyen, Palestina, Bryssel, Istanbul mfl i all evighet).  Först då vi vet eller verkligen vill veta och se vem som bär ansvaret kan vi få slut på allt onödigt lidande.
 

Läs hela inlägget »

VEM TJÄNAR PÅ ATTENTATET SOM GENOMFÖRDES I TUNISIEN I SLUTET PÅ JUNI?

Jag anländeTunisien den 25 juni för att tillbringa tid med mina döttrar tre dagar senare exploderade det I centrala Tunis. Min ena dotter ringde och sa att hennes man hade varit på väg in till ett möte I Bab Bhar men att hon hade insisterat på att de skulle ta sin dagliga promenad. Hennes man hade motsträvigt gått med på min dotters vilja och följt med trots att han visste att han skulle bli sen till mötet. Tänk, sa hon med skälvande röst, om han varit I Bab Bhar när explosionen ägde rum.

Bab Bhar ligger I närheten av centralstationen I centrala Tunis där ett flertal poliser var utplacerade. En av dem tyckte att en man som närmade sig med en kartong fäst på sin cykel såg suspekt ut så han närmade sig mannen. Den cyklande mannen insåg att poliserna var på väg mot honom så han tog paketet som innehöll sprängämnen och slängde det mot poliserna. Han missade sitt mål, han själv sprängdes bitar, en polis misste livet och flera poliser skadades.

Turistsäsongen har börjat för några veckor sedan och Tunisien har återintagit en bra position som turistmål med bl.a fullsatta hotell. Det har tagit många år för landet att få tillbaka sitt rykte som ett säkert turistland sedan förra attentatet I Sousse. Just när hotellägare, anställda på hotellen, restaurangägare, politiker och landets invånare har börjat känna hopp får en cyklande man hela landet att stanna upp några sekunder. För snabbt insåg många att mannen faktiskt inte fokuserat turistmål så turister utan poliser och att attentatet mer eller mindre misslyckats.

Snabbt började många koppla ihop att polisen hade dagen innan upptäckt 5 planerade terror attentat och arresterat de flesta inblandade terroristerna.

Denna dagen den 28 juni innebar inte bara en internationell spränghet nyhet från Bab Bhar utan ett illavarslande rykte spred sig även runtom i Tunisien. “Landets president Caid Essebsi var död!” Sent på kvällen samma dag visste fortfarande ingen om han egentligen var död eller inte. Så för att förstå vad som höll på att hända ringde jag några samtal till vänner som jag vet umgås I president Caid Essebsis kretsar och frågade om han levde eller hade avlidit, svaret var att han var mycket sjuk och inlagd på sjukhus men han levde.

Nu så här ett par dagar efter den 28 juni så är det bekräftat att han lever men rykten påstår att han blev förgiftad.

Det visade sig att den som hade gått ut med att påstå att Caid Essebsi var död var ingen mindre än partiet Ennadhas ordförande Ghannouchis dotter. Hur kunde hon veta att han var död? Vilket dessutom visade sig att han inte var! Här bör man ta hänsyn till att Caid Essebsi parti Nidaa Tounes och Ennadha ingår bägge i den styrande koalitionsregeringen.

Genast uppstod rykten om förgiftnig som skulle iscensatts av Ennadha. Ryktena intesifierades då det visade sig att Essebsi ställföreträdare också var sjuk och inte nåtts av ryktena vilket den tredje ställföreträdaren från Ennadha utnyttjade genom att kalla in regeringsmedlemmar för att själv kunna ta över rodret. Någon I Nidaa Tounes hörde vad som höll på att hända och fick snabbt tag I ställföreträdare nummer två från Nidaa Tounes och hela kuppen kunde avstyras.

På en och samma dag:

  • Genomfördes två(tre) sprängattentat varav det som var mest lyckat var riktat mot poliser varav en dog.
  • Ett rykte spreds om att presidentent var död.
  • Ryktet spreds av partimotståndarpartiet Ennadha endast några månader innan det stundande valet I september I Tunisien.
  • Ställföreträdande president är sjuk och nås inte av presiden Essabsi rykten om att vara död
  • Ställföreträdande nummer tre från Ennadha försöker ta över men misslyckas.


Kan allt detta vara sammanträffande? Kanske eller kanske inte men det enda man kan göra I nuläget är att ställa sig frågan “vem vinner på ett dylikt händelsförlopp?

Jag har sedan I torsdags ställt den här frågan till ett flertal välinformerade källor och fått ungefär lika många svar som antalet jag frågat. Intressant! MEN faktum är att ingen riktigt vet eftersom det är så många intressegrupper som skulle kunna vinna på sprängningen och eller presidentens död.

En del menar på att sprängningen endast skulle vara en hämnd på att poliser avslöjade deras verkliga plan på 5 större mål samt arresterade flera inblandade. Den teorin skulle då vara underbyggd på det faktum att sprängningen inte fokuserade turistmål utan poliser.

Andra menar att det hela var politik vilket underbygdes på att de trodde att Caid Essebsi förgiftats och att attentaten inte riktades mot turistmål. Caid Essebsi som är partiledare för partiet Nidaa Tounes hade under de senaste månaderna arbetat för att skjuta upp det planerade valet till hösten. Detta motarbetades av islamisterna Ennadha som var säkra på att vinna eftersom de under en längre tid strategiskt lyckats provocera fram en splittring av Nidaa Tounes.Nidaa Tounes är idag uppdelat I 4 nya partier utan ett samarbete med andra parti vilket inte ännu är en strategi som fungerar I en tidigare diktatur, så småningom kanske men inte ännu.

Ett av de 4a nya partierna styrs idag av affärsmannen Karoui som lyckats bra med sin valkampanj. Vissa menar att han faktiskt skulle vilja att islamisterna Ennadha vinner valet om inte hans egna parti gör det eftersom det skulle gynna honom samt landets övriga affärsmän. Hur har jag faktiskt inte riktigt fått klart för mig. Slutsatsen innebär att Karoui på något vis är inblandad I den 28 juni eftersom han inte vill att Caid Essebsi skulle lyckas skjuta upp valet.

Andra analyser av händelseförloppet är att:

  • Det var en stadskupp som misslyckades eftersom Essebsi fortfarande lever
  • Internationella krafter är inblandade. Tunisien befinner sig ju faktisktmitt emellan två oljerika länder dvs Libyen och Algeriet där stormarkerna har revir som de vill skydda och eller utöka.
  • Vapenindustrin behöver krig för att sälja sina produkter och behöver alltså destabilisera landet för att kunna genomföra sin affärsplan.
  • Tunisien har också ett geografiskt viktigt läge för att t.ex förenkla eller försvåra immigrationen till Europa.


Vad som nu än ligger bakom de bägge händelserna den 28 juni så kommer vi säkert aldrig att få veta det riktiga svaret. Efterhand kommer vi däremot att kunna skönja vem som tjänat på situationen. Den som I framtiden vinner på situationen behöver ju faktiskt inte innebära att det är den eller de som står bakom. Vi vet ju inte om planen lyckades eller misslyckades eftersom Essebsi lever och inga turistmål sprängdes med flera år av minskad turism som föjd.

En sak som är säker är att livet går vidare och att det är ett lugnt land

 

I SAMTAL MED ISLAMISTEN MANAR SKANDRANI - VAD SKULLE EN ISLAMISERING AV TUNISIEN INNEBÄRA ?

Manar Skandrani, islamisterna Rached Ghannouchis rådgivare. Manar Skandrani, islamisterna Rached Ghannouchis rådgivare.

Då jag var I Tunisien för några dagar sedan hade jag ett möte med Manar Skandrani som anses vara Ennadhas partiledare Rached Ghannouchis högra hand. Vad jag var intresserad av att få reda på var vad Ennadha och deras islamistiska politik skulle innebära för Tunisien om de vinner valet nu I november. Enligt mätningar har de 20 % av rösterna och är idag det största partiet jämfört med landets tidigare största parti Nidaa Tounes som nu endas hamnar på16%. Deras inre strider har inneburit att de tappat stor del av väljarnas förtroende.

Innan jag går in på mitt samtal med Manar tänkte jag börja med att förklara vad islamism innebär och vem Manar är.

Islamism är en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi eller politisk islam som är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Islamismen uppstod huvudsakligen på 1900-talet för att bemöta västerländsk kolonialism men också västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande. Det finns olika förgreningar inom islamismen mer eller mindre radikala vs demokratiska men principen är I princip densamma att basera ett samhälle på sharialagarna.

Islamism och traditionellt islamiskt styrelseskick bör inte förväxlas där staten endast består av en handfull undersåtar till en sultan som ska skipa rättvisa på basis av lokal praxis, medan de rättslärda dömer i sina egna instanser. Befogenheten att tillämpa den islamiska lagen sharia vilar alltså inte på staten utan på den muslimska gemenskapen, det vill säga det civila samhället. Icke-muslimer dömdes i separata domstolar enligt sina egna religiösa bestämmelser. Länder som baserar sig på sharialagarna är bl.a Saudi Arabien och Iran men även Islamiska Statens anhängare har sharialagarna som utgångspunkt.
Islamismen kan I stort ses som en produkt av att den moderna staten gör anspråk på en mer övergripande social struktur än den traditionella med större kontroll av medborgarnas privata sfär. I sin politiska tolkning av islam betonar islamisterna ofta vikten av ijtihad det vill säga möjligheten att självständigt tolka Koranen med hänsyn till den rådande situationen.

Den viktigaste islamistiska grupperingen är det ursprungligen egyptiska Muslimska brödrarskapet men även Hamas, Hizbollah och Ennadha. Gemensamt för islamistiska grupper är att de menar att islam är en objektiv sanning med ett lagsystem som är den enda samhällsordning som förmår upprätta ordningen.
Om islamisterna Ennadha skulle vinna valet I november skulle I princip hela landet kunna förändras från att vara det mest moderna arabiska landet där kvinnor har rätt att klä sig som de vill, där månggifte är förbjudet, kvinnor ärver lika mycket som män, får gifta sig med icke muslimska män etc till att bli ett konservativt styrt land liknande Iran.

Manar Skandrani har en brokig bakgrund med starka rötter I den radikala islamismen. Han deporterades från Tunisien under president Ben Alis tid p.g.a sina radikala åsikter. Installerad I Tyskland lyckades skapa sig ett affärsimperium inom “halal kött”. Under en period efter 11 september var han efterlyst I 17 länder för att som man trodde ha använt sin pilotskola (som han även byggt upp) för att utbilda en av piloterna som kraschade sitt plan I ett av World Trade Center tornen. Då man till slut lyckades fånga in och fängsla honom släpptes han efter endast 3 dagar eftersom man inte lyckades finna några bevis på att han låg bakom.

Då Tunisiens nationella dialogkvartett tilldelades Nobels fredspris 2015 "för dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011" var han en av dem som stod bakom att dialogen förverkligades.

Han lyckades således samla fyra tunisiska organisationer som arbetade för att införa och säkra en stabil demokrati efter den arabiska våren 2011. Kvartetten (Facföreningen UGTT, Arbetsgivarorganisationen UTICA, Människorättsorganisationen LDTH och den nationell advokatföreningen) bildades i december 2013 när demokratiseringsprocessen i Tunisien riskerade att kollapsa på grund av politiska mord och omfattande social oro i landet.

Manar är känd som en radikal islamistist, han talar 9 språk, är musiker och gift med 4 kvinnor enligt honom själv. När jag frågar honom hur det är möjligt eller om det är så att han använder koranen för att “legalisera” sitt månggifte svarar han att det är koranen som gör det möjligt. Han fortsätter med att säga att hans kvinnor bor I olika länder och att det är framförallt hans brasilianska hustru som är officiell. Det är kvinnorna själva som bestämmer om de vill eller inte, fortsätter han och avslutar med att säga Jag är galen I kvinnor.

- Vem är du undrar Manar och tittar på mig. Han har tydligen inte fått någon särskilt utförlig information om vem jag är och vad jag vill.

Jag berättar om min bakgrund I Tunisien och att jag idag arbetar med föreläsningar runt om I hela Sverige om mötet mellan den svenska och arabiska kulturen. Efter att ha beskrivit min väg genom livet frågar jag Manar hur Tunisien kommer att se ut om islamisterna Ennadha vinner valet.

- Islamism är ett internationellt uppfunnet ord som inte står för någonting och som inte finns.

Han undviker frågan genom att ge mig ett långt utlägg om ordet islamism där budskapet är att ta bort islamist stämpeln från partiet Ennadha.

Under Ben Alis diktatur var även Ennadhas partiledare Rached Ghannouchi förvisad från Tunisien och bodde I utlandet. Efter den Arabiska våren 2011 då både Ghannouchi och Manar kunder återvända till Tunisien hade landets kulturella utveckling gått dem förbi, de var inte förberedda på kvinnornas enorma styrka och rättigheter. Vid det första valet som de vann var deras politiska program baserat på religionen och sharialagarna. Att de kunde vinna valet i det moderna Tunisien berodde på att det inte hunnits bildas en opposition i landet under Ben Alis diktaturstyre. Bara ett år senare avsattes de till stor del tack vare de tunisiska kvinnornas protester och styrka. Det andra valet för 5 år sedan förlorade de men kom till makten via ett politiskt samarbete med Nidaa Tounes (se tidigare inlägg “Kommer Tunisien att Islamiseras I novembervalet?”).

Efter nu mer än 8 år I Tunisien med den tunisiska kulturen har de gjort ett medvetet val att inte skylta med religionen I deras politiska program. Under tiden de suttit vid makten med Nidaa Tounes har de valt att arbeta under ytan i tystnad och göra sig “osynliga” offentligt för att kunna placera sina egna medlemmar på viktiga samhällsposter. De har förstått I den tunisiska kulturen bör man inte offentligt skylta med sina islamistiska åsikter och den ideologi de egentligen står för. Detta är anledningen till att Manar påbörjat ett långt tal för mig om att islamism inte finns och att Ennadha är ett demokratiskt parti.

- Om religionen inte styr Ennadhas politiska inriktning, hur ser då ert politiska program ut, undrar jag?

Jag har nu vid detta laget vant mig vid att hans strategi är att undvika och tala runt känsliga frågor så mitt val av teknik är att låta honom prata. När han håller sin monolog så sitter jag tyst, läser mellan raderna, försöker hitta det som inte stämmer ihop och med jämna mellanrum ställa följdfrågor som förvirrar och vilseleder honom från hans valda linje.

- Demokrati, säger han det är Ennadhas inriktning och det ända som skulle fungera I ett land. I en demokrati så är det folkets kultur som styr vilken inriktning ett parti ska ha för att kunna vinna ett val. I Europa följer man sina länders kultur där är det okey med t.ex homosexualitet. Om man åker buss måste man lita på att busschauffören kör enligt ett utstakat schema fortsätter han. Då det gäller politik är det samma sak man väljer ett parti som man litar på att de använder sin makt till att genomföra den politik de sagt och som stämmer in på folkets kultur. Ennadhas partiprogram har inte längre den minsta antydan till religiösa ställnings-tagande längre, vilket får mig att ställa nästa fråga:

- Vad anser du vara tunisiernas kultur, avbryter jag honom.

- Tunisien är ett muslimskt land det är religionen som är kulturen, svarar han. I Europa vill man till varje pris få bort religionen från politiken det skulle inte fungera i ett muslimskt land fortsätter han. Religion är kultur och kultur är religion och detta är ett muslimskt land alltså måste politiken följa religionen.

När han säger det blir det uppenbart att han emotsäger sig själv och att Ennadha är ett islamistiskt parti där är deras ideologi är just att införa sharialagarna. De har dock valt, genom att ha studerat det tunisiska folkets reaktioner och landets kultur, att deras islamistiska program kommer att införas sakta och utan att invånarna lägger märke till förändringarna.

Efter att Manar under hela vårt samtal försökt bevisa och övertyga mig om att Ennadha är ett demokratiskt icke islamistiskt parti som baserar sitt politiska budskap på invånarnas kultur, vänder han sig bryskt till den tunisiska kvinnan Nada i vars hem vi befinner oss och frågar på arabiska:

- Ärligt talat frågar han med kraft till Nada vad föredrar du, att män och kvinnor ärver lika mycket eller som det står I sharia lagarna att kvinnor endast ärver 1/3?
Nada tvekar något men svarar det han I princip förväntade sig dvs att kvinnor bör ärva mindre. Fascinerande att en kvinna I Tunisien där man kämpat I årtionde för att uppnå dylika rättigheter nu vill gå bakåt I tiden. Islamisterna och deras sätt att prata med folk är väl utstuderat och fungerar uppenbarligen.

Han vänder sig till mig och säger där hör du och fortsätter sedan att prata om att I en muslimsk kultur kan man inte acceptera homosexuella och att det är mannens har rätt att gifta sig med fler kvinnor. Jag avbryter honom igen med att påstå att denna kultur inte gäller I Tunisien.

- Majoriteten I Tunisien vill ha religionen som ledstjärna fortsätter han.
Samtidigt som han pratar undrar jag om han är medveten om att han nu emotsäger sig och att det är tydligt att Ennadhas ideologi är islamistisk. Det är uppenbart att trots deras försök att inte visa upp deras intention offentligt så finns finns ideologin I deras inofficiella agenda.

Vilken majoritet undrar jag? Har du något stöd för att det är en majoritet som anser att religionen ska vara grunden I ett samhällssystem? Självklart har han inte det förutom att det är 20% av befolkningen som I ett val idag skulle välja Ennadha men det innebär fortfatande att 80% inte vill ha islamism. Problematiken för 80% av landets invånare att de oppositionen och de icke-islamistiska partierna inte kan hålla sams och samarbeta.

Ennadha har alltså valt att gå ut med ett officiellt partiprogram som till 100% undviker allt som har med religion att göra men där de inofficiellt kommer att basera sin politik just på religionen eller kulturen som Manar uttrycker det. Anledningen är att de har förstått att en stor del av de 20% som tänker rösta på Ennadha skulle avstå om deras intentioner blir tydliggjorda. De som idag röstar bor ofta ute på landsbygden och är i stort inte särskilt välutbildade vilket Ennadha förstått och använder sig av. De reser runt i landsbygden och talar med invånarnas språk och får dem att tro på allt de säger.

Tunisiens öde om Ennadha vinner är nu tydligt. Ennadha är ett islamistiskt parti utan minsta tvekan kommer de att använda sharialagarna om de kommer till makten. Deras intention även kan avläsas i hur de agerat i över 5 år vid makten tillsammans med Nidaa Tounes. De har utnyttjat sin position i skuggan, tystnaden och skymundan för att bl.a försöka och även I vissa fall lyckats införa:

  • Muslimska friskolor dvs koranskolor vilket är basen I ett islamistiskt samhälle.
  • Under Rahmadan skicka ut deras “egna poliser” inom polissystemet att stänga öppna cafeer med våld även om det inte finns någon lag som ger dem rätt.
  • Infört förbud för muslimer att köpa alkohol på fredagen som är muslimers bönedag och en helig dag.
  • Ett eget domstolssystem I det redan befintliga med egna advokater och domare för att försvara de egna medlemmarna. Senast lyckades en journalist med dold kamera filma en av Ennadhas medlemmar då han slog pensionärer som bodde på äldreboendet där han var anställd. Trots att filmen offentliggjordes och att bevisen av misshandel var uppenbara fick mannen inget straff. Däremot fördes långa diskussioner I TV om fallet och om det parallela lagsystemet.

Om Ennadha vinner valet I november kommer Tunisien definitivt och utan tvekan att förvandlas sakta men säkert och “gå bakåt i utvecklingen”.

Rached Ghannouchi, islamisterna Ennadhas partiledare

KOMMER TUNISIEN ATT ISLAMISERAS I NOVEMBER VALET 2019?

Den stora frågan som tunisierna ställer och oroar sig för är om deras land kommer att “fortsätta” styras av islamist partiet Ennadha eller ej.

I förra valet 2014 vann partiet Nidaa Tounes men utan majoritet och tvingades samarbeta med något annat parti. 2014 fanns det en uppsjö av nystartade partier I den begynnande demokratin efter den arabiska våren vilka Nidaa Tounes närmade sig för ett potentiellt samarbete. Ingen var redo eller förstod vikten av att ge upp lite av sin önskan om makt som krävs I ett samarbete de enda som var villiga var just islamisterna Ennadha. Vad man inte hade koll på I Tunisien som styrts av en diktator I många år och som “skyddat” invånarna från islamism och fundamentalister via fängelsestraff och förbud att vistas I landet var hur islamister arbetar. Deras strategi är att regera genom att kontrollera viktiga samhällsstrukturer och poster som skola, polis, domstol, advokater, kommunchefer etc och att ta över dem med eget folk. Helt I tystnad har Tunisien islamiserats underifrån sedan valet 2014.

Islamism en politisk ideologi även kallad politisk islam är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Ideologin uppstod I samband med den västerländska kolonialismen som även innebar västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande av området kring Nordafrika och Mellan Östern under början av 1900-talet. Inom islamismen finns det såväl moderat och demokratiska partier som extremistiska militanta grupper.

Tunisien som är ett av eller kanske helt enkelt det modernaste arablandet där bl.a kvinnornas rättigheter långt överstiger andra muslimska arabiska länder, med lagar som ger kvinnor lika arvsrätt, rätt att gifta sig med en icke muslimsk man, infört monogami etc. Vilket den stora massan av invånarna vill behålla och är nu rädda för hur valet I November I år kommer att sluta.

Ett stort problem är just avsaknaden av blocköverskridande samarbeten och som om det inte var nog har även stora strider inom det tidigare största partiet Nidaa Tounes skapat inre skismer. Detta I kombination med att valanalyser visar att Ennadha idag är det största partiet med 20% av rösterna. Trösten är att hela 80% av befolkningen är emot islamisering av sitt land men den stora frågan är om Nidaa Tounes kan skapa inre sämja för att fånga in de som misströstar partiet. Den andra ovissheten inför 2019 års val är huruvida de övriga partierna kan släppa sitt maktbegär för att samarbeta med landet och inte den egna personen I fokus.

Dagens icke islamistiska politiska landskap ser ut enligt följande:

  1. Ennadha styrt av Rached Ghannouchi har inför valet ca 20% av rösterna och är störst.
  2. Tvåan med 16 % är ett delat Nidaa Tounes där en av dagens ministrar Yousef Chahed p.g.a de inre striderna skapat ett nytt parti - Tahya Tounes. Tahya Tounes är ännu inte validerat och godkänt som parti eftersom man anser att Yousef Chahed måste välja. Beji Caid Essebsi som är Nidaas orförande och Tunisiens officiella president kommer att avgå och ersättas av antingen Moncef Zenaidi som varit en uppskattad minister under Ben Alis diktatur. En annan kandidat är en kvinna Selma Loumi som alltså skulle kunna bli den första kvinnliga presidenten I ett arabland.

För att Tunisien inte ska islamiseras krävs alltså ett samarbete med fler partier som idag består av:

  • Courant Démocrate med Mohamed Abbou som ordförande
  • Ali Badil Ettounsi med Mehdi Jomaa som ordförande
  • Mouvement Tunisie Volonté med Moncef Marzouki som ordförande
  • Indépendants som är en sammanslagning av tre tidigare partier. Det anses som icke islamistiskt men en tidigare medlem av Ennadha som även var en av partiets ministrar Hamadi Jebali finns med I partiet.
  • Parti Destourien Libre styrt av en kvinna Abir Moussir och som samlar sympatisörer av den tidigare diktatorn Ben Ali.
  • Plus över 200 andra partier

Det som jag personligen ser som avgörande för att Tunisien inte ska islamiseras inför valet då tunisierna går till valurnorna i november i år är om:

  • Icke islamist partierna klarar av att göra blocköverskridande samarbeten och släpper behovet av personlig makt och drömmen om att bli landets president.
  • Nidaa Tounes intärna strider som mediatiserats 
  • Problematiken kring att Béji Caid Essebsi satte sin egen son Hafedh Caid Essebsi som ordförande över partiet Nidaa Tounes då han valdes till landets president och hur man löser situationen. Sonen har varit extremt impopulär och varit en av orsakerna till att partiet I dag inte är enat. Om Hafedh ersätts och med vem är en nyckelfråga denne ersättaren kommer eventuellt kunna bli en presidentkandidat 
  • Alla icke islamist partiers ordföranden klarar av att föra fram och genomföra viktiga politiska frågor i ett land där priserna ökat extremt under senare år samtidigt som valutan minskat i värde. Där såväl ministrar och andra personer med politiskt inflytande såväl under diktaturperioden som nu då islamisterna sitter på dessa poster valt att tömma landet på pengar till egen förmån. Där man idag i samhället ser dessa personer med nya dyra bilar, villor etc samtidigt som folkets stolta medelklass köpkraft extremt minskats.
  • Landets kvinnor och ungdomar engagerar sig mer i valet genom att deltaga som medlemmar i olika partier som idag består av äldre herrar som på ett eller annat sett varit delaktiga under Ben Alis diktatur. Att de går ut och röstar kommer också spela en stor roll.

Laddar innehåll...

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter

-