Xena C ny

Bloggen om Integration

"No culture can live if it attempts to be exclusive" Mahatma Gandhi

I denna blogg fångar jag upp samhällsdebatter som behandlar integration, integrationsprocessen, integrationsstrategier, kulturmöten och kulturkrockar. Jag kommenterar med utgångspunkt från det faktum att jag själv integrerats i en annorlunda kultur - den arabiska och blivit "både och och varken eller". I den här bloggen tar jag upp integration och den politiska situationen i Arabvärlden med bl.a frågeställningar och diskussioner från mina föreläsningar och utbildningar. Du kan använda den som inspirationskälla, få ett annat perspektiv på samhällsdebatter och få kunskap om den politiska situationen i Arabvärlden.

“Mamma ni är konstiga i Sverige, ni bryr er inte”
Alla vet att corona är farligt men ni gör inget ni lever som vanligt. Snälla mamma gå inte ut alls. Om du verkligen måste handla och varit ute, snälla tvätta dina skor i klorin, ta av dig alla kläder som du direkt slänger i tvättmaskinen och glöm inte tvätta händerna nooooga.”


Mina fyra arabisk muslimska döttrars oro får nästan telefonen att vibrera då vi pratar med varandra på över 230 mils avstånd. I många länder är man extremt orolig för sjukdomar, bakterier, virus och allt som är okänt.

Alla invånare kan och vill inte lyssna på information om farliga virus så de lever i total omedvetenhet. Däremot är man van vid att följa order och riktlinjer. I mina döttrars hemland Tunisien började regeringen med att informera om coronaviruset, Vikten av att hålla avstånd, helst stanna hemma och tvätta händerna men ingen brydde sig. De flesta fortsatte leva som vanligt. Slutligen ändrades strategin och presidenten gick ut med information om att alla måste stanna hemma förutom för att handla. Fler lyssnade och stannade hemma men fortfarande var mer än 70% ointresserade av att följa regeringens anvisningar. Först efter att man återigen bytt strategi och började ge order om att alla invånare var tvungna att sitta i “hem-karantän” började det fungera. Då även poliser, armé och helikoptrar blev välrepresenterade på gatorna för att kontrollera att karantänordern följdes började det fungera till mer än 90%.

Att leda en diktatur kontra en demokrati kräver helt olika ledarskap.
En svensk regering kan vill och behöver inte påtvinga invånarna hur de ska agera. De medel man använder är istället information som vädjar till förnuft. I svenska skolor lär barnen sig att ifrågasätta, ta ansvar, vara kreativ och tänka själv. Skolans pedagogik i diktaturländer (som oftast i arabiska och muslimska kulturer) handlar snarare om att lära sig utantill och att “rabbla” kunskap. En diktator vill inte bli ifrågasatt. Hela samhället styrs genom att avskräcka allmänheten från att ta initiativ och att tänka själva. Invånarna har lärt sig att avvakta föräldrarnas, lärarens, chefens eller presidentens order.

Trots att några länder i arabvärlden gått från diktatur till början på demokratier (efter den arabiska våren) har den nya medbestämmande kulturen ännu ej format invånarna. Man är van vid en chef som ger direktiv inte en ledare som informerar och visar vägen.

Kommunikation i diktaturer
I en diktatur är det skrivna ordet inget som man i någon större utsträckning väljer att använda sig av. Det är ju bevis på dina tankar och idéer. För att vidarebefordra intressant och kanske förbjuden information är det djungeltrummorna som gäller. Många invånare i dessa länder är dessutom analfabeter. Förutom att informationen behöver vara tydlig och helst muntlig behöver den spridas via muntliga kanaler som exempelvis radio och tv. Ännu mer effekt har information som ges muntligt och direkt av en respekterad person i närmiljön som exempel-vis en klanledare eller en imam.
De senaste dagarna har vi bevittnat hur regeringen i EUs svagaste demokrati Ungern infört ett “corona” dekret utan tidsram. Innebörden är att presidenten Orbans ord nu blir lag. Där införande av konsekvenser blir ett viktigt styrverktyg. Exempelvis kommer missinformation om coronaviruset straffas med fem års fängelse.

Invånare i diktaturer är vana vid att en order följs av ett straff, det är man inte i demokratiska länder. Den svenska regeringens sätt att leda oss genom krisen via tydlig information och överförande av ansvar till den enskilde medborgaren sticker ut och förvånar omvärlden.

Information till svenska medborgare med ursprung från diktaturer
Om inte corona viruset paralyserat världen skulle jag genomfört en föreläsning för en grupp tandläkare i Sverige. När jag frågade dem vad de ville att vi skulle ta upp till diskussion var en av deras frågeställning:
“Forskning visar att individer (i svenska seggregerade områden) som får tilldelat fluortabletter tar dem. De som ”endast” får råd och information om t.ex tandborstning låter bli att följa rådet. Hur hantera och bemöter man detta?” Principen här är att om en läkare, ledare, minister eller stadsminister informerar om och vädjar till förnuft följs det inte

Både vår regering och vi den svenska allmänheten behöver inse att vi är annorlunda och att vårt ledarskap inte alltid fungerar i alla kulturella sammanhang. Speciellt i mötet med svenska medborgare från andra kulturer som inte är vana vid en ledare som visar vägen, informerar, ger ansvar och som vädjar till förnuft. Vi behöver inse att många snarare lyssnar till en muntlig tydlig order. En order som ges av en respekterad person (helst man) i närområdet. Lägger man dessutom till någon form av kontroll och uppföljning kommer det att fungera mycket bättre. 

Läs hela inlägget »

Idag när deltagarna på min föreläsning hade diskuterat en stund kring frågeställningar gällande kulturdilemman ville en grupp ta upp problematiken: "Hur ska man bemöta en kvinnlig patient som insisterar på en kvinnlig läkare?"

Verktygen som jag arbetar med på mina föreläsningar och coachning/handledning utgår från att man behöver börja med att tolka huruvida situationen är ett problem eller inte. Om man anser att det är ett problem så är nästa frågeställning varför man anser det vara ett problem? För vem det är ett problem och i vilka situationer det är ett problem?

Är det ett problem frågade jag? Det tyckte de att det var. Varför är det ett problem gick jag vidare? Svaret blev att om vi t.ex bara har manliga läkare på vår avdelning så kan vi inte erbjuda patienten en kvinnlig gynekolog (som det handlade om i detta fallet). Jaha, fortsatte jag, om hon då tackar nej är det då ert problem? Jo, det tyckte nog många i salen att det var. Andra däremot tyckte inte att det var vårdpersonalens problem. Fast om det är en akut situation och om hon då inte får vård då kan det uppstå komplikationer, sa någon.

Men (fortsatte jag att provocera vilket är min roll dvs att få deltagarna att gå längre i sitt perspektivseende) om hon nu väljer bort vård för att det är en manlig läkare är då verkligen problemet ert eller äger inte kvinnan själv problemet?

Jag riktigt såg hur de närvarande började reflektera varpå det uppstod olika åsikter. En del tyckte att det var kvinnan som ägde sina egna beslut. Andra ansåg att om det nu är så att vi inte ger henne tillgång till vård och hon får komplikationer exempelvis dör så får vi ju problem. Familjen kommer att överklaga och kanske journalister får tag i ärendet och skriver om det och då blir det ett problem.

Diskussionen gick vidare varav någon tyckte att det trots allt inte var vårdens och vårdpersonalens problem som ju faktiskt erbjudit kvinnan vård.

Ok, då går vi vidare sa jag, om vi nu sammanfattar så anser ni att det är ett problem för att ni tycker synd om kvinnan samtidigt som ni är rädda för konsekvenserna i samhället och att bli anklagade för att inte behandla alla patienter lika. Stämmer det? Jo, det gjorde det och då undrade jag om det fanns någon policy att utgå ifrån? Nej, det fanns ingen lag eller någon stadga eller riktlinje e.dyl där det tydligt stod att man var tvungen att skaffa fram en kvinnlig läkare.

Det finns olika bemötande nivåer i sitt arbete som man bör tänka på och ta hänsyn till då man diskuterar kulturdilemman. De tre nivåer som jag ser det är dels en operativ nivå, en ledningsnivå och i vissa fall även en politisk nivå.

Ledningsnivån kan i samråd med de anställda ta ett beslut som sedan alla på avdelningen eller organisation måste följa. För att ta ett beslut behöver alla inblandade diskutera olika samband för att verkligen förstå bakomliggande värderingar i kulturen som styr de inblandade parternas olika synsätt i kulturkrocken.

Vi har redan i diskussionen börjat med första delen och det är att problematisera dilemmat. Om vi går vidare kan vi börja med den svenska vårdens synsätt och konstatera att den svenska kulturen har mycket lätt för att tycka synd om vilja ta hand om och känna medlidande och empati. Detta i kombination med att vi inte alltid har så lätt för att sätta ner foten och sätta gränser. Detta gör att vi kan känna förvirring i hur vi ska bemöta olika problem i detta fall problemet med kvinnlig läkare eller ej. Många som kommer till Sverige har med sig helt andra värderingar och en annan kultur som oftast krockar med vår. I många sammanhang handlar det om hur vi ser på makt. Vi är ett land med en platt struktur där alla är jämlika medan många som kommer hit bär med sig ett hiearkiskt synsätt. Det innebär att man lär sig att man får ett straff om man överträder utsatta gränser ett straff som för barn ofta innebär ett slag. Då man kommer till Sverige upplever man inte att det finns tydliga gränser och då gör man det man brukar göra "testar var gränserna går". Blir inget stopp går man vidare och kräver mer och mer, t.o.m ställer högre och fler krav än vad som någonsin är möjligt i hemlandet.

Orsaken till att man inte vill ha en manlig läkare kan vara, precis som kanske en svensk kvinna känner, att det är obehagligt att visa upp sina mest intima kroppsdelar. Samtidigt kan det vara så att kvinnans man om han kommer från en extrem mansdominerande kultur inte vill att någon man rör och ser kvinnans könsdelar. Men framförallt så kräver man en kvinnlig läkare för att man tror att det går.

Om vårdpersonalen haft en svensk kvinna som ställt samma krav hur hade man agerat då? Hade man då haft hela den här diskussionen om den svenska kvinnan tackat nej till erbjudandet om en manlig läkare även om det var akut?

Det är viktigt att man vänder och vrider på alla perspektiv och att man behandlar alla lika för annars bidrar man till ilska, irritation och i värsta fall rasism.

Plötsligt var det någon bland deltagarna som höjde rösten och sa att på vår avdelning har ledningen tagit ett beslut och varit tydliga. Vi ska inte försöka tillgodose dylika önskemål. Om någon insisterar och det inte går så får man vänta eller försöka någon annanstans.

Detta inlägg banade vägen för att gå över till hur man bemöter situationen. Det är självklart att man kan välja olika sätt att hantera situationen men det viktiga är att:
alla i organisationen kör på en och samma linje det får inte finnas "en snäll mamma och en stygg pappa"
ledningen förankrar besluten i organisationen, stöttar och följer upp.
man har rätt att ändra ett beslut som inte fungerade det handlar alltså om "trial and error"
ledningen förbereder sig på olika alternativa situationer om man väljer att inte tillgodose kravet på kvinnlig gynekolog. Om någon får allvarliga skador och man blir kontaktad av journalister vad ska man då svara? Förbered er för det värsta.
alltid kolla upp om det finns riktlinjer från den politiska nivån i form av lagar, stadgar, riktlinjer från högsta ledningen eller om något liknande ärende gått till Jämställdhetsmyndigheten etc.

Sammanfattningsvis handlar det om att:
Problematisera situationen grundligt så man verkligen utgår från det "verkliga" problemet och inte hamnar fel
Se sin egna kulturella bakgrund och hur den påverkar våra tankar, beslut och bemötande
Förstå hur den andra partens värderingar styr hur den personen tänker och hur de ser på oss och kanske utnyttjar våra kulturella, som de ser det, svagheter.
Bemöta situationen med väl förankrade beslut som alla följer.

Läs hela inlägget »

Häromdagen diskuterade jag och en väninna (Ulrika) hennes resa till Syd Afrika och Kapstaden. Hon berättade om en guidad tur till Kåkstaden, Kayelitsha.

Min reaktion var att det var makabert att ha guidade turer för "rika" europeer m.fl för att se fattigdom på nära håll. Vore det inte bättre att vi gjorde något för att få bort denna typ av utanförskapsområden. Ulrika stod på sig och menade att hon nu förstod vad fattigdom verkligen innebar och att det därifrån väckte en lust att "göra något". Samtidigt menade hon att de familjer i Kayelitsha som visade upp sina hem fick betalt.

Jag funderade på hur stor del av den guidade turens inkomster de "fattiga" fick. Dessutom tänkte jag att de som visade sina hem fortfarande bodde i Kåkstaden trots den inkomst de fick genom att se västerlänningar gå in i deras privata sfär och beskåda deras fattigdom.

Några dagar senare fick jag höra av en tunisier att en av hans bästa väninnor sedan sin ungdom varit i Turkiet med sin man för att fira nyår. De var ute och dansade på nattklubben Reine i Istanbul och kl: 01:30 låg de döda efter terrordådet. Det kändes så nära och så overkligt. Lika nära som när den lilla pojken Aylan Kurdi låg död på en strand i Turkiet. Det tunisiska paret som firade nyår hette Senda och Mohammed (se bilden ovan), de var nygifta och lämnade en liten flicka på 6 månader efter sig.

Min väns berättelse om Senda och Mohammed fortsatte då han berättade att Sendas föräldrar hade bara för några år sedan förlorat sin son i en olycka och hade på senare tid börjat acceptera och gå vidare. De har nu endast ett av tre barn kvar. Kommer de eller föräldrarna till Mohammed att orka ta hand om deras lilla föräldralösa barnbarn?

Det har under det senare åren skett en hel del terrordåd runt om i världen men även mord i vår nära omnejd och då särskilt här i Malmö. På något sätt går vi vidare och tar inte till oss alla dessa obehagligheter vilket, antar jag, är en överlevnadsinstinkt.

På en föreläsning i Ängelholm i den Globala Skolans regi där temat var då den arabiska kulturen möter den svenska skolan visade jag "obehagliga bilder". Avsikten var att väcka förståelse genom att känna. Då var det en dam i publiken som protesterade högljutt. Det var onödigt tyckte hon att "frossa" i otäckheter.

Så här i efterhand kan jag se att hennes reaktion var densamma jag fick då Ulrika berättade om de guidade turerna i Kåkstaden. Vilken reaktion som är rätt eller fel är omöjligt att avgöra. Våra åsikter kommer nog att vara lika många som vi är att ha en åsikt men en sak vet jag i alla fall. Om en människa går igenom livet utan negativa erfarenheter så är det en omöjlighet att förstå andra. Ibland är jag glad åt allt jag varit med om då jag bodde i Tunisien samtidigt som det än idag påverkar mitt liv negativt. Glad eftersom jag vet att om jag bara skulle försöka tänka mig in i en situation skulle jag inget känna och således inte förstå. Något som har blivit en styrka i mitt liv.

Budskapet här är att i ert perspektivbyte, då ni i en arbetssituation möter en individ från en annan kultur, behöver ni komma ihåg att känna. Ibland kan det gå långt in under huden och därför kanske man stålsätter sig. Det måste man självklart! Men någon gång kanske man måste gå längre än bara en tankeprocess för att nå förståelse och i förlängningen kunna ta det beslut som är nödvändigt.

Min avslutande tanke går till alla oskyldiga offer runt om i världen (Syrien, Irak, Libyen, Palestina, Bryssel, Istanbul mfl i all evighet).  Först då vi vet eller verkligen vill veta och se vem som bär ansvaret kan vi få slut på allt onödigt lidande.
 

Läs hela inlägget »




















Häromveckan var jag i en värmländsk kommun och föreläste för kommunchefer och politiker som ville utveckla en integrationsstrategi i kommunen.

Jag gick igenom värderingar, perspektivbyten, mångkulturell medvetenhet och risken att fastna i sin integrationsprocess utan att klara av att komma vidare. Därefter blev det gruppindelning och diskussion med utgångspunkt från förmiddagens verktyg. Målet var att utveckla sitt tankemönster för att både kunna öka sin kulturella medvetenhet och klara av att bättre bemöta kulturkrockar. Utgångspunkten i utvecklingen av tankemönstret är följande:

SE och uppmärksamma sin egen kultur och sina egna värderingar.
FÖRSTÅ andra individers kultur och värderingar. Byta perspektiv och titta på den egna kulturen med den andra personens "kulturella" ögon.
BEMÖTA situationen med utgångspunkt från att "hjälpa och inte stjälpa" personens integrationsprocess.

Vad är integration var den första frågeställningen som togs upp. Så här lät diskussionen: 

  • Integration är att ha ett jobb, tyckte några
  • Är det tillräckligt, undrade jag?

I efterföljande diskussion kom olika åsikter kring temat fram.Efter en stund frågade jag "Varför betyder integration att ha ett jobb för oss i Sverige? De som kommer hit har de samma utgångspunkt? Varför har vi börjat använda begreppet integration som om det är lika med att ha ett arbete?"

Nedan intressanta tankar kom upp i diskussionen som följde:           

  • Vi behöver arbetskraft därför blir det viktigt för oss att de som kommer hit snabbt kommer in i arbetslivet. Det är därför integration blivit lika med att ha ett jobb.
  • I Sverige definieras vi efter vad vi gör och inte vem vi är vilket gör att ha ett arbete blir viktigt för var och en av oss som bor här.                                                                                       
  • Vissa som kommer till Sverige har aldrig haft ett arbete. Ofta handlar det om kvinnor som kanske levt på landsbygden, är analfabeter och som har tagit hand om hemmet. Om då integration bara är att ha ett arbete skulle det innebära att de aldrig kommer att integrera sig? Behöver det vara så? Hur blir det då med hennes barn och deras integration?

Vi fortsatte med att försöka förstå vad det är i vårt svenska synsätt som styr våra värderingar kring just vikten av att arbeta. I resonemanget kom vi fram till att vi identifierar oss med vad vi arbetar med dvs vad vi gör och inte vad vi är. Vilket vi härledde till att vi är ett individualistiskt samhälle (referens Geert Hofstedes cultural dimensions).

Vi får självförtroende, självkänsla och känsla av sammanhang tack vare vårt arbete.

När vi bytte perspektiv och försökte förstå vad som styr den arabiska kulturen insåg vi att deras värderingar ligger på helt andra sidan av denna kulturella dimension dvs de är oftast kollektiva länder samtidigt som de är nutidskulturer. Detta innebär att man lägger tonvikten på familjen, relationer, umgänge samt lever i nuet där man har all tid i världen. I en nutidskultur planerar man inte på samma sätt som i en framtidskultur. 

Att umgås och livnära relationer är då grunden som ger självkänsla, självförtroende och känslan av att leva i ett sammanhang.

Innebär det då att när någon från en sådan kultur som kommer till vår framtids- och individualistiska kultur integreras genom att arbeta? Troligtvis inte! Det kommer att saknas något.

Här inflikade jag följande: Integrering inom samhällsvetenskapen är en process som leder till att skilda enheter förenas. Det skulle även innebära att när man integrerar sig i en ny kultur förenar man bägge kulturerna. Både de gamla och de nya värderingar börjar glida mellan de olika dimensionerna (Geert Hofstede).

Först när man efter stora ansträngningar kan pussla ihop delarna till en enhet som gör att man fungerar i bägge kulturerna kan man känna sig hel igen.

För min del har jag blivit "både och och varken eller". Det var så det var för mig då jag bodde i Tunisien. Jag genomgick en tuff förändringsprocess. När jag kom ut på andra sidan kunde jag förstå de kulturella koderna både i den svenska och den tunisiska kulturen.

I den fortsatta debatten ställde vi oss frågan: Om vi nu bara ser integration ur vårt svenska perspektiv där vi definierar det som att få ett arbete, räcker det för att lära sig koderna i den nya kulturen?

Några av deltagarna resonerade att om man arbetar får man vänner andra menade att det inte alltid stämmer. Man kan arbeta och sedan gå hem och bara umgås med vänner som kommer från samma kultur som vi själva.

I detta skedet av diskussionen gick vi över till bemötande i integrations problematiken. Vi ställde bemötande i relation till att byta perspektiv och tänka om. Umgås skulle i det sammanhanget behöva bli ett av nyckelorden i vår integrationsstrategi.

Vad vi slutligen kom fram till var att det behövs fler komponenter i vårt integrations- tänkande. De kulturer som kommer till Sverige behöver förstå svenska kulturella koder och värderingar för att kunna integrera sig i den nya svenska miljön. Detta kommer att innebära att vår egen svenska kultur kommer att glida inom de olika kulturella dimensionerna över tiden. Vilket kulturer och värderingar alltid gör, kultur är inte status quo. Vi behöver bara gå tillbaks en generation så såg vår kultur annorlunda ut. Vi får inte glömma det.

Läs hela inlägget »
Här ser ni när Rania drottningen av Jordan hälsar med handen Här ser ni när Rania drottningen av Jordan hälsar med handen

Det här med att muslimska män inte alltid hälsar på kvinnor eller tvärtom har jag redan skrivit om i inlägget "Hur ska man göra då en muslimsk man/kvinna inte tar din hand då du hälsar?". där jag förklarar varför män respektive kvinnor inte vill hälsa på det motsatta könet med handen, samtidigt resonerar jag kring huruvida man bör insistera eller ej. I dag i Charlottenberg då jag föreläste för Arbetsförmedlingen kom diskussionen upp igen och där vi diskuterade frågan från ett nytt intressant perspektiv.

Frågeställningen var om det är någon skillnad på huruvida man ska insistera på att i detta fall den muslimska mannen bör ta arbetsförmedlaren i handen då det i ena fallet handlar om en kund och i det andra fallet en tolk.

I fall 1 då det handlade om en kund var det många olika synpunkter. En del tyckte det kunde vara acceptabelt och att man skulle kunna lösa frågan genom att vänta och se om den muslimska mannen/kvinnan sträcker fram handen eller ej och då besvara hälsningen. Vi diskuterade även huruvida en dylik acceptans i förlängningen innebär att hjälpa eller stjälpa en integrationsprocess. Där vi kom tillbaks till det jag skrev i tidigare inlägg att det är ju faktiskt är att stjälpa en integration om man accepterar för mycket. I detta fall är det upp till varje enhet, arbetsgrupp, arbetsplats etc att diskutera fram hur man vill ha det och se till att alla utan undantag agerar enligt samma modell.

I fall 2 då det handlade om en kund blev det en annan situation eftersom det här finns fler faktorer att ta hänsyn till. Dels handlar det om en kollega som inte hälsar på sin (i detta fall) på sin kvinnliga kollega inför den manliga kollegan och kunden. Vilket ger fel signaler till kunden. Dels ansåg man att eftersom en tolk ska förmedla det du säger till kunden, är frågan vilken kvinnosyn han har? Vilket i sin tur leder till frågeställningen till om man kan lita på att det som sägs verkligen tolkas eller om tolkens egna åsikter lyser igenom.

Situation 2 är lite svårare men det vi kom fram till var att den bästa och absolut mest korrekta lösningen är att man talar om för alla tolkar vilka regler som gäller och att dessa skall följas utan undantag. Visar det sig då att någon av tolkarna inte tar handen ja då måste det finnas en tydlig konsekvens för agerandet. Det är viktigt att här tänka på att utan konsekvenser blir det tomma ord som inte kommer att följas.

I denna diskussion framkom det även att en ung söt kvinna hade blivit uppvaktad av en tolk genom att denne rörde vid henne och kysste hennes hand etc. Här var det nolltolerans och en av tolkcentralens representanter som också var med ville genast ha namnet på personen för att vidta åtgärder.

Det är svårt det här med att hälsa eller inte och att veta var gränserna går men det är även komplicerat att kommunisera via tolk. Det viktigaste jag kan lära ut via mina föreläsningar är att öppna diskussioner där det är tillåtet att ha olika åsikter och där man ser varje situation ur olika perspektiv gör skillnad. Framförallt är det av största vikt att ni gör det tillsammans och att alla följer de handlingssätt som ni beslutar skall gälla. Slutligen är det mycket bra om ni har en eller flera kolleger från en annan kultur med i diskutionerna för då får ni hjälp med att se kulturmötet ur ett helt annat perspektiv.

 

Läs hela inlägget »
Under en föreläsning börjar jag alltid med att prata om kultur och att kultur utgår från våra värderingar som blir till normer och så småningom till ett beteende. Det vi kanske inte tänker på i detta sammanhang är att våra värderingar får vi till oss redan vid födseln. Därefter programmeras vi under vår uppväxt av vår omgivnings värdering. De flesta av oss kanske inte ens har ifrågasatt sina egna värderingar utan har bara accepterat dem som en utgångspunkt och som det enda rätta.

Det som är fascinerande är ju att alla kulturer fungerar på samma sätt och alltså utgår från att de egna synsättet är det enda rätta. Det handlar alltså om att kunna se saker ur andra och varandras perspektiv.

Senare under föreläsningen kommer jag fram till ett redskap, framtaget av forskaren Geert Hofstede, som visar hur vi kan jämföra olika kulturers värderingar. Det kallas kulturella dimensioner och är indelat i 5 olika värderingsgrunder. En av de 5dimensionerna kallas för maktindex dvs hur vi uppfattar och accepterar makt.

Vi i Sverige har en ganska platt maktstruktur där vi uppfostrar våra barn genom att resonera och diskutera med dem, i skolan gäller samma sak och på arbetsplatsen behöver chefen förankra sina beslut hos sina medarbetare. Detta sätt att se på makt kan te sig besynnerligt för de kulturer där man accepterar makt på ett helt annat sätt där barnen lär sig att lyda utan att ifrågasätta både hemma och i skolan. På arbetsplatsen ska alla beslut först upp till chefen och sedan ner igen innan man kan genomföra dem.

Ett roligt exempel är i en humoristisk video om svensk kultur (se rubriken swedishness i länkar är bredvid), där en engelsman tittar på Sverige ur hans perspektiv och då är det i första hand just maktdimensionen som parodiseras.

Svenskars platta struktur ställer till problem i mötet med många av de kulturer som kommer till Sverige, där man är van att acceptera och respektera makt. Många araber som kommer hit från länder med högt maktindex är vana vid diktaturens synsätt som genomsyrar hela deras kultur. När de kommer hit ser de inga gränser, straff eller konsekvenser för disfunktionella beteenden. Precis som barn till stränga föräldrar börjar man testa gränser utanför hemmet för att se hur långt man kan gå och blir det inte stopp, tja då fortsätter man.

De flesta som kommer på mina föreläsningar har roblem med att veta hur de ska agera i mötet mellan den svenska synens på makt och nysvenskars synsätt och agerande. Jag brukar rekommendera att man på arbetsplatsen bildar arbetsgrupper där man känner att man kan ta upp och diskutera dessa frågor och komma fram till gemensamt dragna gränser som ska gälla för alla oavsett ursprung och kultur. Det är viktigt att alla i arbetsgruppen håller gränserna och att de synlig- och tydliggörs.

Här kom det upp en intressant diskussion i Linköping då jag var där häromveckan, där någon tyckte att man måste ju ändå ta hänsyn till olikheter. Mitt svar är att man bör alltid acceptera olikheter men måste man ta hänsyn till allas olikheter? Skulle det fungera? Om man då tar hänsyn till allas oliketer så är frågan"när hjälper man respektive stjälper man integrationen i den dominerande kulturen"?

För om vi ska ta hänsyn till vissa olikheter blir det ett ganska komplicerat samhälle att leva i dessutom kommer vi att skapa missnöje bland de medborgare som vi inte tar hänsyn till. Extremism på alla håll och kanter kommer att växa sig starkare vilket vi ser i dag i form av racism å ena sidan och religiös extremism å andra sidan. Tänk dig själv att din stora syster får 100 kr för att diska och du som är 2 år yngre och diskar lika bra endast får 50 kr bara pga din ålder, visst kommer vi att skapa vi missnöje mellan de bägge.

Diskussionen i Linköping fortsatte med att någon menade på att man har direktiv att följa och man riskerar att anmälas om man inte tar hänsyn. Det tycker jag var underligt men om det är så måste väl ändå det enklaste ändå vara att följa principen lika för alla?

Om vi leker med tanken om lagen om hänsynstagande och tar ett exempel där det är en burka klädd kvinna som kommer in på en bank under rusningstid. Hon tar en kölapp och väntar på sin tur. Då hon kommer fram till kassan råkar det vara en man som sitter där. Kvinnan vill ta ut pengar från sitt konto vilket kräver att kvinnan identifieras. Problemet är att kvinnan vägrar visa sitt ansikte för bankmannen. Vad bör han göra?

Om vi följer regeln om hänsynstagande så borde mannen i kassan gå ifrån sin plats för att försöka hitta någon kvinnlig kollega som kan identifiera den burkaklädda damen. Men det är rusningstid alla kassor är upptagna och de flesta andra kollegorna är på lunch. Mannen som förtvivlat letat under 5 minuter hittar ingen kvinnlig kollega förutom i kassorna bredvid men de är upptagna. Här kräver lagen om hänsynstagande att mannen nu efter 5 minuters letande ber en kvinnlig kollega i kassan bredvid att sluta ta emot kunder för att gå in i ett annat rum och identifiera kvinnan. Det låter ju rättvist och bra eller hur? Problemet som jag ser det är att denna procedur tar tid och de som står i kö på sin lunchtid börjar bli irriterade och en del av dem kanske inte hinner med sitt bankbesök vilket ger en grogrund för racism.

En sann historia om om lagen om hänsynstagande också går till överdrift är familjehemmet där 2 barn från Eritrea bodde. Det ena pojken kom från en familj där han var van vid en något plattare maktstruktur men den andra pojken kom från en region i Eritrea där man accepterar makt. Sedan han kom till Sverige han inte uppfattat några gränser.

När kvinnan i familjehemmet försökte få honom till skolan på morgonen vaknade han inte och således kom för sent varje dag. Då detta pågått en period gick kvinnan i familjehemmet till skolan och undrade varför ingen reagerat på hans sena ankomster. Det visade sig att lärarna välkomnade honom när han än kom på dagen med ett stort leende och orden välkommen. Är detta ett bra sett att ta hänsyn på och har lärarna hjälpt eller stjälpt pojkens integration i den svenska kulturen? Samtidigt undrar man om de behandlar alla elever oavsett varifrån de kommer på samma sätt?

I dagens Sverige finns hur många exempel som helst på hur svårt det här mötet blir mellan kulturer med olika syn på makt. Detta är tror jag en mycket prioriterad fråga som borde komma högt upp på våra svenska politikers agenda där de måste förstå hur viktigt det är att strukturera samhället och att våga ta beslut som ger alla invånare lika rättigheter och skyldigheter utan undantag. För om inte de vågar hur ska då de som dagligen kommer i kontakt med problematiken våga?


 
Läs hela inlägget »

Under en föreläsning för tjänstemän på socialtjänsten och olika flyktingmottagningar kom följande frågeställning upp: Vad ska man göra när en person får pengar från socialtjänsten och sänder hem hälften till sin familj som lever under fattiga förhållanden i hemlandet. Först förstod jag inte dilemmat eftersom det för mig var ganska uppenbart att om man får pengar av staten och väljer att ge bort eller att köpa en tv eller att skicka hem dem till sin familj eller något annat så får man stå sitt kast.

Jag förstod absolut inte problemet och blev ganska förvånad då det visade sig att kruxet var att man på socialtjänsten oftast betalade ut ytterligare pengar i ovan fall.

Samtidigt som man betalade ut extra pengar var man helt medveten om de signaler man skickade ut dvs när dina pengar tar slut så får du mer om du behöver. På samma gång stod man inför dilemmat att om de som skickat iväg sina pengar till familjen inte fick extra pengar skulle de svälta resten av månaden och då speciellt om det fanns barn med i bilden, blev situationen bekymmersam alltså betalades extra pengar ut.

I Sverige har vi en otydlig hierarki och vi visar indirekta signaler som kan vara svåra att tolka om man är van vid tydliga gränser. Om man inte blir tydligar i vilka regler och konsekvenser som gäller kommer det att bli ganska besvärligt i längden eftersom rykten sprids snabbt och oönskade beteende kommer att sprida sig som en löpeld.

Eftersom svenska bidragstagare kommer att förstå och framförallt acceptera de uppsatta reglerna och konsekvenserna kommer de inte att testa gränserna på samma sätt. När då ryktet om att utländska socialbidragstagare får extra pengar emedan detsamma inte gäller för svensken sprids ett missnöje som i slutänden bidrar till ökad rasism

På vilka andra alternativa vis skulle man kunna lösa denna situation som handlar om att stävja ett oönskat beteende utan att någon behöver svälta?

För min del ser jag egentligen inga större problem men då har ju jag inte samma underlag och är inte lika insatt som socialtjänstemännen. Trots detta kommer jag att drista mig till att föreslå följande:


Börja med att ni sätter er ner tillsammans på arbetsplatsen och diskuterar fram alternativa lösningar. Exempel på dylika lösningar skulle kunna vara att:                                           
  1. Man upprättade en skriven information om vilka regler som gäller på olika språk som man ber bidragstagaren läsa vid första mötet och sedan skriva under. Samtidigt bör man även tydliggöra genom att förklara muntligt (kanske även via tolk) vad som står i informationen. Avslutningsvis frågar man om de har förstått innebörden av vad de ska skriva på.
  2. Varje arbetsplats kanske kommer fram till olika regler & konsekvenser men det viktiga är att dessa skrivs ner och skrives under för att det ska uppfattas som seriöst. Vad man däremot väljer för konsekvenser kan variera. Ett exempel på en konsekvens är att då bidragstagarens pengar tar slut får man inga mer kontanter utan en matkasse.
  3. När man delat ut matkassen behöver man ytterligare en gång gå igenom och tydliggöra vad det är som skrevs under vid första besöket. Vidare berättar man att nästa konsekvens är att vid nästa tillfälle då pengarna tar slut kommer de att under en period av x månader inte få några kontanter överhuvudtaget. De kommer istället att ersättas med betalda räkningar och matkassar etc. Efter x antal månader gör man ett nytt försök med kontanter går inte det då så återgår man för alltid till betalda räkningar och matkassar.


Ovan var ett av flera alternativa förslag på åtgärder för att förhindra en oönskad situation. Det finns fler alternativ bara ni tar er tiden att sätta er ner och diskuterar fram det som passar just er arbetsplats och situation.

Mitt budskap är således detsamma som i mitt inlägg "Ska muslimer få be på arbetstid?". Det vill säga när vi nu sambor med så många olika kulturer måste vi ha tydliga regler som är exakt samma för alla, vare sig man är svensk sedan generationer eller precis anlänt. Det är viktigt för att kunna skapa ett friktionsfritt samhälle där alla trivs och mår bra.

Läs hela inlägget »

Integrationsförmåga & integrationsförutsättning
en rapport från Socialstyrelsens nationella kartläggning av hemlösheten under 2005 & 2011  http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet/omfattning/hemloshetblandflyktingar
 visade det sig att personer med utländsk bakgrund var överrepresenterade bland hemlösa personer.

"Flyktingars hemlöshet är ett tämligen outforskat område. Hemlöshet bland flyktingar innebär oftast att personerna bor inneboende hos släktingar, vänner eller hyr i andra hand, och i det sammanhanget har kontakt med socialtjänsten. De befinner sig då i situation 4 enligt Socialstyrelsens definition av hemlöshet.

Vanligare med eget boende
Många asylsökande väljer redan vid ankomsten till Sverige att bo inneboende eller i andra hand, snarare än i Migrationsverkets anläggningsboende. Det egna boendet (EBO) ligger ofta nära stora arbetsmarknader, vilket anläggningsboenden ofta inte gör. De flyktingar som valt EBO-boende under asyltiden tycks hävda sig bättre på arbets- och bostadsmarknaden än de som valt anläggningsboende"

Att de flyktingar med eget boende skulle hävda sig bättre på arbetsmarknader är en intressant koppling. Förhoppningsvis kommer någon att fördjupa sig i en studie av hur bostad och integration hänger samman.Den faktor som insinueras i rapporten är att det egna boendet ligger i närheten av arbetsmarknaden. För min del tror jag att en annan viktig faktor som skulle kunna vara en bidragande orsak är att de som lyckas hitta en bostad i Sverige är kreativa och drivande personer.

Själv var jag "guide" via Röda Korset till en syrisk man som mycket snabbt hittade en bostad och även lyckades infiltrera arbetsmarknaden i ett rasande tempo. Han var högutbildad, van att bo i utlandet, initiativrik och entreprenöriell (hade haft eget företag).

Alla som träffade honom kände snabbt en sfär av kreativitet och motivation runt omkring honom. Trots denna aktiva utsida hade han svårt för att lära sig språket eftersom hans själsliv var kvar i Syrien och de släktingar som fortfarande befann sig i fara.
Sverige är näst sämst i Europa på integration, visar ny forskning.

Svårare att få arbete som nyinvandrad i Sverige än i övriga Europa
En annan intressant studie som gjorts av Ryszard Szulkin, professor i socialogi vid Stockholms Universitet och Institutet för framtidsstudier, visar det sig att det är svårare att få jobb i Sverige än i andra europeiska länder, om man nyligen har invandrat.
– Den pessimistiska tolkningen är att Sverige är dåligt på integration, säger Szulkin.

Han har jämfört Sverige med 15 andra europeiska länder, bland andra Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien, Norge och Danmark.

Sverige utmärker sig mycket negativt i studien.Bara i Spanien är arbetslösheten högre bland män och lika hög bland kvinnor, för invandrare som bott i de statistiskt jämförda länderna i tio år eller mindre.

Szulkin gör en intressant tolkning att skillnaden kvarstår även efter att man justerat för utbildningsnivå och familjesituation. Orsaken är dock okänd varför det skulle vara så.Det är troligen en kombination av att Sverige tar emot relativt många asylsökande och att relativt få okvalificerade jobb finns i landet, säger han.

Om man kombinerar de bägge studiernas/rapporternas slutsatser och analyser har man flera intressanta faktorer i integrationsprocessen att ta hänsyn till: personlighet, bostad, tar Sverige emot för många asylsökande för att klara integrationen, utbildning och typ av arbete flera faktorer som tycks påverka integrationsförmågan.

Läs hela inlägget »

I DN artikeln "Den leende nationalismen" den 14/12 läser jag att partisekreterare Björn Söder säger att SD anser att samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men att de inte är svenskar. I samma artikel framgår att SD:s huvudmål att "stöpa om Sverige till ett mer nationalistiskt land".
När jag läser detta blir jag orolig och undrar nu om kan jag klassas som svensk eller inte ? Jag skulle vilja be Björn Söder att hjälpa mig att utreda min svenskhet ?
Min Bakgrund: Jag är född av svenska föräldrar i Sverige där jag bott under hela min uppväxt men valde i min ungdom att flytta utomlands, där jag har bott i över 20 år. Är jag då svensk eller tunisisk om jag flyttar tillbaks till Sverige? Har det någon betydelse om jag bott i ett muslimskt eller kristet land? I mitt fall har jag konverterat till islam och är alltså muslim, är jag mindre svensk då eller ?
Jag känner mig både och d.v.s jag känner mig både som kristen och som muslim men även både som svensk och arab, men ibland känner jag mig varken eller, lite konstigt kanske men så är det bara.
Vem ska jag nu vända mig till om jag vill veta om jag ska klassas som svensk ? Vem är det som bedömer min svenskhet? Hur vet jag att dessa "bedömare" är kvalificerade för sin uppgift? Har de gått någon speciell utbildning om ja, i så fall vilken? Att stöpa om Sverige till ett nationalistiskt land menar ni du att kriterierna för svenskhet är religiös, etnisk eller kulturell nationalism? För om ni tar med alla kriterier så skulle ju min svenskhet falla både vad gäller det religiösa och kulturella, eller?
Jag har massor med fler frågor men snälla Björn Söder det känns som brådskande att du hjäper mig att reda ut min svenskhet först.
Detta inlägg var inne i Sydsvenska Dagbladet och  Helsingborgs Dagblad

Läs hela inlägget »

För ett tag sedan hade jag föreläsning i en KomVux skola där vi hade en hel del intressanta diskussioner under eftermiddagen. På mina föreläsningar är alltid förmiddagen ganska fullpackad med information som underlag för workshopen på eftermiddagen.

Så i veckans workshop diskuterade vi varför vissa kulturer alltid försöker "tjata" sig till mer fördelar än vad andra får. "Jag hade tillåtit en elev att få extra ledigt på några veckor för att åka till sitt hemland, när han kom tillbaks försökte han få ännu mer ledighet. Då exploderade jag."

Ovan är bra exempel på vad som händer då den svenska platta maktstrukturen möter en mer hierarkisk maktstruktur. Vi diskuterade hur man kan sätta gränser och att det som är viktigt i användandet av sin tvärkulturella kompetens är att man kan se på sig själv och sina egna värderingar för att kunna förstå hur den andra kulturen ser på oss. I detta fall blir det tydligt att den svenska kulturen kan ge otydliga signaler och därför utnyttjar andra kulturen denna otydlighet tills tydliga konsekvenser eller gränser sätts. Många av lärarna tyckte att det var en bra idé att sitta ner tillsammans och diskutera hur man kan agera i olika situationer för att prova olika handlingsalternativ. En "trial and error process" som är grunden i just den tvärkulturella kompetens processen.

"Hur gör man om man ser att en ung kvinna tagit på sig slöjan och man misstänker att det är påtvingat? Var en annan frågeställning som togs upp till diskussion. Detta är en fråga som jag ofta möter eftersom man i de flesta fall utgår från att kvinnor i den muslimska världen inte väljer att ta på sig slöjan utan tvingas till det. För att förstå bakgrunden så är koranen svårtolkad i detta fall och du får lika många olika svar som du frågar muslimer om hur och om man bär slöja. Vad alla muslimer är överens om är att burk och niqab inte är religion utan kultur.

Jag brukar berätta om Tunisien och hur Ben Ali förbjöd slöjan och strängt bevakade moskéerna för att på så vis få bukt på extremism. Denna åtgärd resulterade i att Tunisien var ett lugnt land och att väldigt få kvinnor i Tunisien vågade bära slöja vilket i sin tur resulterade i att många kvinnor kände sig berövade sin rätt att bära slöjan och att utöva religionen. Förbud är aldrig en lösning! En av mina väninnor fick böna och be sin man i flera år innan han accepterade att hon bar slöja. Så för min del tycker jag att bära slöjan borde vara ett naturligt inslag i ett mångkulturellt Sverige som ifrågasätts lika lite som hur eller varför man bär en keps. Det går mode i allt, även i hur man bär sin slöja. En del klär sig i tajta jeans och urringade tröjor samtidigt som man täcker sitt hår med en slöja andra anser att man inte ska visa sina kvinnliga former och klär sig i döljande kläder osv.

 En av lärarna berättade en historia från en tidigare anställning där rektorn accepterade förfrågan från en somalisk elev (som var talesman för en grupp somalier)om att de kvinnliga eleverna inte skulle få gå i samma klass. Efter ett tag uppstod det komplikationer och han ändrade beslutet varpå eleven återkom med begäran att om man nu inte fick lov att dela upp kvinnor och män så skulle i alla fall kvinnorna sitta längst bak i salen bakom ett skynke, vilket rektorn accepterade. Efter inte så länge blev det stora protester bland lärarna som tyckte det var underligt att undervisa en grupp elever som de inte såg. Frågeställningen gick vidare tills en muslimsk kvinna från en annan klass en dag hörde talas om historien och gick in i klassen och satte sig bland männen och uttryckte förfäran över vad rektorn gick med på.

Det är viktigt att i dessa sammanhang ha klart för sig vad som vi i det svenska samhället står för och inte kan eller vill ge vika på det samtidigt som man bör känna till att dylika beteende kommer från länder som följer sharia lagarna. De länder som följer sharia lagarna anser att kvinnan är mindre värd än män och frågan blir här kan vi acceptera det i våra skolor ?

I vår diskussion kring ämnet tog en av grupperna upp att de hade filosoferat kring hur skalorna för sanning och lögn och för att vara snäll och sträng ser ut. Den senare skalan togs upp i ovan beskrivna fall där det konstaterades att om man är för snäll så hjälper man ingen utan snarare tvärtom man förlänger och kanske t o m i vissa fall omöjliggör integration. Det är också viktigt att veta att om man accepterar dylika beteenden så stjälper man muslimska kvinnors kamp i arabvärlden om lika rättigheter. Samtidigt som man bör veta att det finns många inflytelse rika kvinnor i arabvärlden som kämpat sig fram och som säkert skulle förfäras över att Sverige går med på ett dylikt beteende.

Läs hela inlägget »
Integratione, muslimer och den svenska kulturen Integratione, muslimer och den svenska kulturen

För ett tag sedan fick jag en fråga från en kommun som ville veta hur man skulle lösa "problemet" med att be på arbetstid.

Enligt mig är det vissa saker som är viktigt att vi tänker på då vi numera är och kommer att vara "sambor" i det svenska samhället.
För det första handlar det om att våga diskutera dylika frågeställningar och få lov att ha olika åsikter.
För det andra handlar det om att vi måste ha kunskap om varandras kultur och värderingar.

I det sistnämnda fallet så gäller följande för muslimers bönestunder. Man ber 5 gånger per dag, den första gången då solen går upp och den sista gången då solen går ner och däremellan 3 gånger. Om man då som muslim bor i Sverige är det självklart en omöjlighet under delar av året att följa solen. Vad man då brukar göra är att hitta en annan lösning dvs i detta fall följa tiderna från Saudi Arabien och Mecka.

När det gäller att fördela de 3 gångerna under dagen så är det ok att samla ihop dem till kvällen om man inte skulle ha möjlighet under dagen.

För min del tycker jag att det är viktigt att vi tar hänsyn till varandra och efter vad jag erfarit så är det viktigt för människor runt om i världen och speciellt i Sverige att det är lika för alla. Det är en princip som gör att vårt samboende fungerar bättre. Denna princip gäller ju då även i vilken utsträckning man får lov att gå i från sina arbetsuppgifter för att äta, röka eller be.

Så lösningen på frågan om muslimer får be på arbetstid handlar om att sätta upp lika regler för alla. Exempelvis att få lov att få ifrån sina arbetsuppgifter 5 minuter per timmer för att röka, be eller gå ut en runda. Om man vill tillåta muslimer att gå till moskén på fredag eftermiddag så bör alla anställda ha rätt till en ledig fredag eftermiddag.

Nästa fråga som uppkommer är då var ska man kunna genomföra sin bön ? I arabvärlden är det inga problem för det mesta hittar man egna lösningar på det. Jag har sett de som ber på sitt kontor, på toaletten eller i något avskilt hörn i någon lokal. Så länge man känner att det är något naturligt som ingen reagerar på så är det inget som ställer till problem.

Läs hela inlägget »

VEM TJÄNAR PÅ ATTENTATET SOM GENOMFÖRDES I TUNISIEN I SLUTET PÅ JUNI?

Jag anländeTunisien den 25 juni för att tillbringa tid med mina döttrar tre dagar senare exploderade det I centrala Tunis. Min ena dotter ringde och sa att hennes man hade varit på väg in till ett möte I Bab Bhar men att hon hade insisterat på att de skulle ta sin dagliga promenad. Hennes man hade motsträvigt gått med på min dotters vilja och följt med trots att han visste att han skulle bli sen till mötet. Tänk, sa hon med skälvande röst, om han varit I Bab Bhar när explosionen ägde rum.

Bab Bhar ligger I närheten av centralstationen I centrala Tunis där ett flertal poliser var utplacerade. En av dem tyckte att en man som närmade sig med en kartong fäst på sin cykel såg suspekt ut så han närmade sig mannen. Den cyklande mannen insåg att poliserna var på väg mot honom så han tog paketet som innehöll sprängämnen och slängde det mot poliserna. Han missade sitt mål, han själv sprängdes bitar, en polis misste livet och flera poliser skadades.

Turistsäsongen har börjat för några veckor sedan och Tunisien har återintagit en bra position som turistmål med bl.a fullsatta hotell. Det har tagit många år för landet att få tillbaka sitt rykte som ett säkert turistland sedan förra attentatet I Sousse. Just när hotellägare, anställda på hotellen, restaurangägare, politiker och landets invånare har börjat känna hopp får en cyklande man hela landet att stanna upp några sekunder. För snabbt insåg många att mannen faktiskt inte fokuserat turistmål så turister utan poliser och att attentatet mer eller mindre misslyckats.

Snabbt började många koppla ihop att polisen hade dagen innan upptäckt 5 planerade terror attentat och arresterat de flesta inblandade terroristerna.

Denna dagen den 28 juni innebar inte bara en internationell spränghet nyhet från Bab Bhar utan ett illavarslande rykte spred sig även runtom i Tunisien. “Landets president Caid Essebsi var död!” Sent på kvällen samma dag visste fortfarande ingen om han egentligen var död eller inte. Så för att förstå vad som höll på att hända ringde jag några samtal till vänner som jag vet umgås I president Caid Essebsis kretsar och frågade om han levde eller hade avlidit, svaret var att han var mycket sjuk och inlagd på sjukhus men han levde.

Nu så här ett par dagar efter den 28 juni så är det bekräftat att han lever men rykten påstår att han blev förgiftad.

Det visade sig att den som hade gått ut med att påstå att Caid Essebsi var död var ingen mindre än partiet Ennadhas ordförande Ghannouchis dotter. Hur kunde hon veta att han var död? Vilket dessutom visade sig att han inte var! Här bör man ta hänsyn till att Caid Essebsi parti Nidaa Tounes och Ennadha ingår bägge i den styrande koalitionsregeringen.

Genast uppstod rykten om förgiftnig som skulle iscensatts av Ennadha. Ryktena intesifierades då det visade sig att Essebsi ställföreträdare också var sjuk och inte nåtts av ryktena vilket den tredje ställföreträdaren från Ennadha utnyttjade genom att kalla in regeringsmedlemmar för att själv kunna ta över rodret. Någon I Nidaa Tounes hörde vad som höll på att hända och fick snabbt tag I ställföreträdare nummer två från Nidaa Tounes och hela kuppen kunde avstyras.

På en och samma dag:

  • Genomfördes två(tre) sprängattentat varav det som var mest lyckat var riktat mot poliser varav en dog.
  • Ett rykte spreds om att presidentent var död.
  • Ryktet spreds av partimotståndarpartiet Ennadha endast några månader innan det stundande valet I september I Tunisien.
  • Ställföreträdande president är sjuk och nås inte av presiden Essabsi rykten om att vara död
  • Ställföreträdande nummer tre från Ennadha försöker ta över men misslyckas.


Kan allt detta vara sammanträffande? Kanske eller kanske inte men det enda man kan göra I nuläget är att ställa sig frågan “vem vinner på ett dylikt händelsförlopp?

Jag har sedan I torsdags ställt den här frågan till ett flertal välinformerade källor och fått ungefär lika många svar som antalet jag frågat. Intressant! MEN faktum är att ingen riktigt vet eftersom det är så många intressegrupper som skulle kunna vinna på sprängningen och eller presidentens död.

En del menar på att sprängningen endast skulle vara en hämnd på att poliser avslöjade deras verkliga plan på 5 större mål samt arresterade flera inblandade. Den teorin skulle då vara underbyggd på det faktum att sprängningen inte fokuserade turistmål utan poliser.

Andra menar att det hela var politik vilket underbygdes på att de trodde att Caid Essebsi förgiftats och att attentaten inte riktades mot turistmål. Caid Essebsi som är partiledare för partiet Nidaa Tounes hade under de senaste månaderna arbetat för att skjuta upp det planerade valet till hösten. Detta motarbetades av islamisterna Ennadha som var säkra på att vinna eftersom de under en längre tid strategiskt lyckats provocera fram en splittring av Nidaa Tounes.Nidaa Tounes är idag uppdelat I 4 nya partier utan ett samarbete med andra parti vilket inte ännu är en strategi som fungerar I en tidigare diktatur, så småningom kanske men inte ännu.

Ett av de 4a nya partierna styrs idag av affärsmannen Karoui som lyckats bra med sin valkampanj. Vissa menar att han faktiskt skulle vilja att islamisterna Ennadha vinner valet om inte hans egna parti gör det eftersom det skulle gynna honom samt landets övriga affärsmän. Hur har jag faktiskt inte riktigt fått klart för mig. Slutsatsen innebär att Karoui på något vis är inblandad I den 28 juni eftersom han inte vill att Caid Essebsi skulle lyckas skjuta upp valet.

Andra analyser av händelseförloppet är att:

  • Det var en stadskupp som misslyckades eftersom Essebsi fortfarande lever
  • Internationella krafter är inblandade. Tunisien befinner sig ju faktisktmitt emellan två oljerika länder dvs Libyen och Algeriet där stormarkerna har revir som de vill skydda och eller utöka.
  • Vapenindustrin behöver krig för att sälja sina produkter och behöver alltså destabilisera landet för att kunna genomföra sin affärsplan.
  • Tunisien har också ett geografiskt viktigt läge för att t.ex förenkla eller försvåra immigrationen till Europa.


Vad som nu än ligger bakom de bägge händelserna den 28 juni så kommer vi säkert aldrig att få veta det riktiga svaret. Efterhand kommer vi däremot att kunna skönja vem som tjänat på situationen. Den som I framtiden vinner på situationen behöver ju faktiskt inte innebära att det är den eller de som står bakom. Vi vet ju inte om planen lyckades eller misslyckades eftersom Essebsi lever och inga turistmål sprängdes med flera år av minskad turism som föjd.

En sak som är säker är att livet går vidare och att det är ett lugnt land

 

I SAMTAL MED ISLAMISTEN MANAR SKANDRANI - VAD SKULLE EN ISLAMISERING AV TUNISIEN INNEBÄRA ?

Manar Skandrani, islamisterna Rached Ghannouchis rådgivare. Manar Skandrani, islamisterna Rached Ghannouchis rådgivare.

Då jag var I Tunisien för några dagar sedan hade jag ett möte med Manar Skandrani som anses vara Ennadhas partiledare Rached Ghannouchis högra hand. Vad jag var intresserad av att få reda på var vad Ennadha och deras islamistiska politik skulle innebära för Tunisien om de vinner valet nu I november. Enligt mätningar har de 20 % av rösterna och är idag det största partiet jämfört med landets tidigare största parti Nidaa Tounes som nu endas hamnar på16%. Deras inre strider har inneburit att de tappat stor del av väljarnas förtroende.

Innan jag går in på mitt samtal med Manar tänkte jag börja med att förklara vad islamism innebär och vem Manar är.

Islamism är en uppfattning av islam som allomfattande politisk ideologi eller politisk islam som är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Islamismen uppstod huvudsakligen på 1900-talet för att bemöta västerländsk kolonialism men också västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande. Det finns olika förgreningar inom islamismen mer eller mindre radikala vs demokratiska men principen är I princip densamma att basera ett samhälle på sharialagarna.

Islamism och traditionellt islamiskt styrelseskick bör inte förväxlas där staten endast består av en handfull undersåtar till en sultan som ska skipa rättvisa på basis av lokal praxis, medan de rättslärda dömer i sina egna instanser. Befogenheten att tillämpa den islamiska lagen sharia vilar alltså inte på staten utan på den muslimska gemenskapen, det vill säga det civila samhället. Icke-muslimer dömdes i separata domstolar enligt sina egna religiösa bestämmelser. Länder som baserar sig på sharialagarna är bl.a Saudi Arabien och Iran men även Islamiska Statens anhängare har sharialagarna som utgångspunkt.
Islamismen kan I stort ses som en produkt av att den moderna staten gör anspråk på en mer övergripande social struktur än den traditionella med större kontroll av medborgarnas privata sfär. I sin politiska tolkning av islam betonar islamisterna ofta vikten av ijtihad det vill säga möjligheten att självständigt tolka Koranen med hänsyn till den rådande situationen.

Den viktigaste islamistiska grupperingen är det ursprungligen egyptiska Muslimska brödrarskapet men även Hamas, Hizbollah och Ennadha. Gemensamt för islamistiska grupper är att de menar att islam är en objektiv sanning med ett lagsystem som är den enda samhällsordning som förmår upprätta ordningen.
Om islamisterna Ennadha skulle vinna valet I november skulle I princip hela landet kunna förändras från att vara det mest moderna arabiska landet där kvinnor har rätt att klä sig som de vill, där månggifte är förbjudet, kvinnor ärver lika mycket som män, får gifta sig med icke muslimska män etc till att bli ett konservativt styrt land liknande Iran.

Manar Skandrani har en brokig bakgrund med starka rötter I den radikala islamismen. Han deporterades från Tunisien under president Ben Alis tid p.g.a sina radikala åsikter. Installerad I Tyskland lyckades skapa sig ett affärsimperium inom “halal kött”. Under en period efter 11 september var han efterlyst I 17 länder för att som man trodde ha använt sin pilotskola (som han även byggt upp) för att utbilda en av piloterna som kraschade sitt plan I ett av World Trade Center tornen. Då man till slut lyckades fånga in och fängsla honom släpptes han efter endast 3 dagar eftersom man inte lyckades finna några bevis på att han låg bakom.

Då Tunisiens nationella dialogkvartett tilldelades Nobels fredspris 2015 "för dess avgörande bidrag till uppbyggandet av en pluralistisk demokrati i Tunisien i kölvattnet av jasminrevolutionen 2011" var han en av dem som stod bakom att dialogen förverkligades.

Han lyckades således samla fyra tunisiska organisationer som arbetade för att införa och säkra en stabil demokrati efter den arabiska våren 2011. Kvartetten (Facföreningen UGTT, Arbetsgivarorganisationen UTICA, Människorättsorganisationen LDTH och den nationell advokatföreningen) bildades i december 2013 när demokratiseringsprocessen i Tunisien riskerade att kollapsa på grund av politiska mord och omfattande social oro i landet.

Manar är känd som en radikal islamistist, han talar 9 språk, är musiker och gift med 4 kvinnor enligt honom själv. När jag frågar honom hur det är möjligt eller om det är så att han använder koranen för att “legalisera” sitt månggifte svarar han att det är koranen som gör det möjligt. Han fortsätter med att säga att hans kvinnor bor I olika länder och att det är framförallt hans brasilianska hustru som är officiell. Det är kvinnorna själva som bestämmer om de vill eller inte, fortsätter han och avslutar med att säga Jag är galen I kvinnor.

- Vem är du undrar Manar och tittar på mig. Han har tydligen inte fått någon särskilt utförlig information om vem jag är och vad jag vill.

Jag berättar om min bakgrund I Tunisien och att jag idag arbetar med föreläsningar runt om I hela Sverige om mötet mellan den svenska och arabiska kulturen. Efter att ha beskrivit min väg genom livet frågar jag Manar hur Tunisien kommer att se ut om islamisterna Ennadha vinner valet.

- Islamism är ett internationellt uppfunnet ord som inte står för någonting och som inte finns.

Han undviker frågan genom att ge mig ett långt utlägg om ordet islamism där budskapet är att ta bort islamist stämpeln från partiet Ennadha.

Under Ben Alis diktatur var även Ennadhas partiledare Rached Ghannouchi förvisad från Tunisien och bodde I utlandet. Efter den Arabiska våren 2011 då både Ghannouchi och Manar kunder återvända till Tunisien hade landets kulturella utveckling gått dem förbi, de var inte förberedda på kvinnornas enorma styrka och rättigheter. Vid det första valet som de vann var deras politiska program baserat på religionen och sharialagarna. Att de kunde vinna valet i det moderna Tunisien berodde på att det inte hunnits bildas en opposition i landet under Ben Alis diktaturstyre. Bara ett år senare avsattes de till stor del tack vare de tunisiska kvinnornas protester och styrka. Det andra valet för 5 år sedan förlorade de men kom till makten via ett politiskt samarbete med Nidaa Tounes (se tidigare inlägg “Kommer Tunisien att Islamiseras I novembervalet?”).

Efter nu mer än 8 år I Tunisien med den tunisiska kulturen har de gjort ett medvetet val att inte skylta med religionen I deras politiska program. Under tiden de suttit vid makten med Nidaa Tounes har de valt att arbeta under ytan i tystnad och göra sig “osynliga” offentligt för att kunna placera sina egna medlemmar på viktiga samhällsposter. De har förstått I den tunisiska kulturen bör man inte offentligt skylta med sina islamistiska åsikter och den ideologi de egentligen står för. Detta är anledningen till att Manar påbörjat ett långt tal för mig om att islamism inte finns och att Ennadha är ett demokratiskt parti.

- Om religionen inte styr Ennadhas politiska inriktning, hur ser då ert politiska program ut, undrar jag?

Jag har nu vid detta laget vant mig vid att hans strategi är att undvika och tala runt känsliga frågor så mitt val av teknik är att låta honom prata. När han håller sin monolog så sitter jag tyst, läser mellan raderna, försöker hitta det som inte stämmer ihop och med jämna mellanrum ställa följdfrågor som förvirrar och vilseleder honom från hans valda linje.

- Demokrati, säger han det är Ennadhas inriktning och det ända som skulle fungera I ett land. I en demokrati så är det folkets kultur som styr vilken inriktning ett parti ska ha för att kunna vinna ett val. I Europa följer man sina länders kultur där är det okey med t.ex homosexualitet. Om man åker buss måste man lita på att busschauffören kör enligt ett utstakat schema fortsätter han. Då det gäller politik är det samma sak man väljer ett parti som man litar på att de använder sin makt till att genomföra den politik de sagt och som stämmer in på folkets kultur. Ennadhas partiprogram har inte längre den minsta antydan till religiösa ställnings-tagande längre, vilket får mig att ställa nästa fråga:

- Vad anser du vara tunisiernas kultur, avbryter jag honom.

- Tunisien är ett muslimskt land det är religionen som är kulturen, svarar han. I Europa vill man till varje pris få bort religionen från politiken det skulle inte fungera i ett muslimskt land fortsätter han. Religion är kultur och kultur är religion och detta är ett muslimskt land alltså måste politiken följa religionen.

När han säger det blir det uppenbart att han emotsäger sig själv och att Ennadha är ett islamistiskt parti där är deras ideologi är just att införa sharialagarna. De har dock valt, genom att ha studerat det tunisiska folkets reaktioner och landets kultur, att deras islamistiska program kommer att införas sakta och utan att invånarna lägger märke till förändringarna.

Efter att Manar under hela vårt samtal försökt bevisa och övertyga mig om att Ennadha är ett demokratiskt icke islamistiskt parti som baserar sitt politiska budskap på invånarnas kultur, vänder han sig bryskt till den tunisiska kvinnan Nada i vars hem vi befinner oss och frågar på arabiska:

- Ärligt talat frågar han med kraft till Nada vad föredrar du, att män och kvinnor ärver lika mycket eller som det står I sharia lagarna att kvinnor endast ärver 1/3?
Nada tvekar något men svarar det han I princip förväntade sig dvs att kvinnor bör ärva mindre. Fascinerande att en kvinna I Tunisien där man kämpat I årtionde för att uppnå dylika rättigheter nu vill gå bakåt I tiden. Islamisterna och deras sätt att prata med folk är väl utstuderat och fungerar uppenbarligen.

Han vänder sig till mig och säger där hör du och fortsätter sedan att prata om att I en muslimsk kultur kan man inte acceptera homosexuella och att det är mannens har rätt att gifta sig med fler kvinnor. Jag avbryter honom igen med att påstå att denna kultur inte gäller I Tunisien.

- Majoriteten I Tunisien vill ha religionen som ledstjärna fortsätter han.
Samtidigt som han pratar undrar jag om han är medveten om att han nu emotsäger sig och att det är tydligt att Ennadhas ideologi är islamistisk. Det är uppenbart att trots deras försök att inte visa upp deras intention offentligt så finns finns ideologin I deras inofficiella agenda.

Vilken majoritet undrar jag? Har du något stöd för att det är en majoritet som anser att religionen ska vara grunden I ett samhällssystem? Självklart har han inte det förutom att det är 20% av befolkningen som I ett val idag skulle välja Ennadha men det innebär fortfatande att 80% inte vill ha islamism. Problematiken för 80% av landets invånare att de oppositionen och de icke-islamistiska partierna inte kan hålla sams och samarbeta.

Ennadha har alltså valt att gå ut med ett officiellt partiprogram som till 100% undviker allt som har med religion att göra men där de inofficiellt kommer att basera sin politik just på religionen eller kulturen som Manar uttrycker det. Anledningen är att de har förstått att en stor del av de 20% som tänker rösta på Ennadha skulle avstå om deras intentioner blir tydliggjorda. De som idag röstar bor ofta ute på landsbygden och är i stort inte särskilt välutbildade vilket Ennadha förstått och använder sig av. De reser runt i landsbygden och talar med invånarnas språk och får dem att tro på allt de säger.

Tunisiens öde om Ennadha vinner är nu tydligt. Ennadha är ett islamistiskt parti utan minsta tvekan kommer de att använda sharialagarna om de kommer till makten. Deras intention även kan avläsas i hur de agerat i över 5 år vid makten tillsammans med Nidaa Tounes. De har utnyttjat sin position i skuggan, tystnaden och skymundan för att bl.a försöka och även I vissa fall lyckats införa:

  • Muslimska friskolor dvs koranskolor vilket är basen I ett islamistiskt samhälle.
  • Under Rahmadan skicka ut deras “egna poliser” inom polissystemet att stänga öppna cafeer med våld även om det inte finns någon lag som ger dem rätt.
  • Infört förbud för muslimer att köpa alkohol på fredagen som är muslimers bönedag och en helig dag.
  • Ett eget domstolssystem I det redan befintliga med egna advokater och domare för att försvara de egna medlemmarna. Senast lyckades en journalist med dold kamera filma en av Ennadhas medlemmar då han slog pensionärer som bodde på äldreboendet där han var anställd. Trots att filmen offentliggjordes och att bevisen av misshandel var uppenbara fick mannen inget straff. Däremot fördes långa diskussioner I TV om fallet och om det parallela lagsystemet.

Om Ennadha vinner valet I november kommer Tunisien definitivt och utan tvekan att förvandlas sakta men säkert och “gå bakåt i utvecklingen”.

Rached Ghannouchi, islamisterna Ennadhas partiledare

KOMMER TUNISIEN ATT ISLAMISERAS I NOVEMBER VALET 2019?

Den stora frågan som tunisierna ställer och oroar sig för är om deras land kommer att “fortsätta” styras av islamist partiet Ennadha eller ej.

I förra valet 2014 vann partiet Nidaa Tounes men utan majoritet och tvingades samarbeta med något annat parti. 2014 fanns det en uppsjö av nystartade partier I den begynnande demokratin efter den arabiska våren vilka Nidaa Tounes närmade sig för ett potentiellt samarbete. Ingen var redo eller förstod vikten av att ge upp lite av sin önskan om makt som krävs I ett samarbete de enda som var villiga var just islamisterna Ennadha. Vad man inte hade koll på I Tunisien som styrts av en diktator I många år och som “skyddat” invånarna från islamism och fundamentalister via fängelsestraff och förbud att vistas I landet var hur islamister arbetar. Deras strategi är att regera genom att kontrollera viktiga samhällsstrukturer och poster som skola, polis, domstol, advokater, kommunchefer etc och att ta över dem med eget folk. Helt I tystnad har Tunisien islamiserats underifrån sedan valet 2014.

Islamism en politisk ideologi även kallad politisk islam är en bred politisk rörelse som härstammar från Arabvärlden. Ideologin uppstod I samband med den västerländska kolonialismen som även innebar västerländskt kulturellt och demokratiskt inflytande av området kring Nordafrika och Mellan Östern under början av 1900-talet. Inom islamismen finns det såväl moderat och demokratiska partier som extremistiska militanta grupper.

Tunisien som är ett av eller kanske helt enkelt det modernaste arablandet där bl.a kvinnornas rättigheter långt överstiger andra muslimska arabiska länder, med lagar som ger kvinnor lika arvsrätt, rätt att gifta sig med en icke muslimsk man, infört monogami etc. Vilket den stora massan av invånarna vill behålla och är nu rädda för hur valet I November I år kommer att sluta.

Ett stort problem är just avsaknaden av blocköverskridande samarbeten och som om det inte var nog har även stora strider inom det tidigare största partiet Nidaa Tounes skapat inre skismer. Detta I kombination med att valanalyser visar att Ennadha idag är det största partiet med 20% av rösterna. Trösten är att hela 80% av befolkningen är emot islamisering av sitt land men den stora frågan är om Nidaa Tounes kan skapa inre sämja för att fånga in de som misströstar partiet. Den andra ovissheten inför 2019 års val är huruvida de övriga partierna kan släppa sitt maktbegär för att samarbeta med landet och inte den egna personen I fokus.

Dagens icke islamistiska politiska landskap ser ut enligt följande:

  1. Ennadha styrt av Rached Ghannouchi har inför valet ca 20% av rösterna och är störst.
  2. Tvåan med 16 % är ett delat Nidaa Tounes där en av dagens ministrar Yousef Chahed p.g.a de inre striderna skapat ett nytt parti - Tahya Tounes. Tahya Tounes är ännu inte validerat och godkänt som parti eftersom man anser att Yousef Chahed måste välja. Beji Caid Essebsi som är Nidaas orförande och Tunisiens officiella president kommer att avgå och ersättas av antingen Moncef Zenaidi som varit en uppskattad minister under Ben Alis diktatur. En annan kandidat är en kvinna Selma Loumi som alltså skulle kunna bli den första kvinnliga presidenten I ett arabland.

För att Tunisien inte ska islamiseras krävs alltså ett samarbete med fler partier som idag består av:

  • Courant Démocrate med Mohamed Abbou som ordförande
  • Ali Badil Ettounsi med Mehdi Jomaa som ordförande
  • Mouvement Tunisie Volonté med Moncef Marzouki som ordförande
  • Indépendants som är en sammanslagning av tre tidigare partier. Det anses som icke islamistiskt men en tidigare medlem av Ennadha som även var en av partiets ministrar Hamadi Jebali finns med I partiet.
  • Parti Destourien Libre styrt av en kvinna Abir Moussir och som samlar sympatisörer av den tidigare diktatorn Ben Ali.
  • Plus över 200 andra partier

Det som jag personligen ser som avgörande för att Tunisien inte ska islamiseras inför valet då tunisierna går till valurnorna i november i år är om:

  • Icke islamist partierna klarar av att göra blocköverskridande samarbeten och släpper behovet av personlig makt och drömmen om att bli landets president.
  • Nidaa Tounes intärna strider som mediatiserats 
  • Problematiken kring att Béji Caid Essebsi satte sin egen son Hafedh Caid Essebsi som ordförande över partiet Nidaa Tounes då han valdes till landets president och hur man löser situationen. Sonen har varit extremt impopulär och varit en av orsakerna till att partiet I dag inte är enat. Om Hafedh ersätts och med vem är en nyckelfråga denne ersättaren kommer eventuellt kunna bli en presidentkandidat 
  • Alla icke islamist partiers ordföranden klarar av att föra fram och genomföra viktiga politiska frågor i ett land där priserna ökat extremt under senare år samtidigt som valutan minskat i värde. Där såväl ministrar och andra personer med politiskt inflytande såväl under diktaturperioden som nu då islamisterna sitter på dessa poster valt att tömma landet på pengar till egen förmån. Där man idag i samhället ser dessa personer med nya dyra bilar, villor etc samtidigt som folkets stolta medelklass köpkraft extremt minskats.
  • Landets kvinnor och ungdomar engagerar sig mer i valet genom att deltaga som medlemmar i olika partier som idag består av äldre herrar som på ett eller annat sett varit delaktiga under Ben Alis diktatur. Att de går ut och röstar kommer också spela en stor roll.

(www.xenaconsulting.blogspot.se)

  • HINDRAR KORANEN MUSLIMER ATT TA LÅN, FÖRSÄKRINGAR & STUDIEMEDEL ?

    24 februari 2015 12:24 – Anonymous

    Svaret är att det är fullt möjligt att ta studiemedel och banklån men ibland måste det ske på andra villkor. 
    "Riba är Haram i Islam" Vad innebär detta ? Låt oss börja med att definiera några begrepp. I Islam skiljer man mellan ”Halal” och ”Haram”. Ordet Halal betyder på arabiska ”det som Gud har tillåtit”, detta innebär att ingen annan kan förbjuda det. Haram, däremot, betyder ”det som Gud har förbjudit”, och då kan alltså ingen annan tillåta det. Ordet ”Riba” betyder ”ökning” och används bl. a för att beteckna räntan på lån. Således kan vi kort säga att Riba är Haram i Islam”. Det betyder att ”Gud har förbjudit räntan i Islam”. Men kan man beteckna varje ökning som Riba ?
    Ränta (Riba) är en form av ocker inom islam som förbjuder sina troende både att ta ut och att betala ränta. Dessutom anser många muslimer att det inte är förenligt med religionen att teckna frivilliga försäkringar. Lån och sparande måste därför vara räntefritt. Muslimska banker tar i stället ut avgifter.
    Bilfirmor nappar på samma idé. Volkswagen förbereder en riktad kampanj i Kista, Stockholm, där konsumenten ska erbjudas räntefria billån. I stället tas en avbetalningsavgift ut. Tanken är främst att locka muslimska konsumenter. Tidigare har Toyota vid förfrågan gjort ett sådant upplägg i enskilda fall.
    Folksam vill utveckla lån och sparande speciellt för troende muslimer. Diskussioner pågår om att erbjuda särskilda banktjänster tillsammans med Ikanobanken.Sedan 2003 erbjuder Folksam ett särskilt försäkringspaket för muslimer- Det har blivit en jätteframgång. Jag är förvånad att det inte råder någon konkurrens alls om den här gruppen, säger Mikael Petersson på Folksam i Malmö.
    Han har varit med om att utveckla både paketet och bolagets flerspråkiga kundservice, som startade år 2002 och har 70 procent så många samtal som sin svenskspråkiga motsvarighet, skriver Maria Sköld i sin artikel i GP. Nu funderar bolaget över nya möjligheter att erbjuda räntefria lån och räntefritt sparande som kan locka muslimer. Diskussioner förs med Ikanobanken, som Folksam redan har annat samarbete med.- Vi tror väldigt mycket på det här. Men i branschen verkar det finnas många fördomar om att invandrare inte försäkrar sig eller att de har väldigt låg köpkraft, säger Mikael Petersson.

    Konsten att kalla ränta för avgift. I sin artikel intervjuar Maria Sköld Niklas Larsson, chef för Ikanobankens affärsområde bank som bekräftar att en dialog pågår. Men än är ingenting bestämt. Tidigast i slutet av nästa år tror Niklas Larsson att arbetet kommer att vara färdigt. Det gäller att hitta en metod för banken att ta ut rimliga avgifter på ett sådant sätt att kunden inte uppfattar det som ränta.
    - Vi ser en affärspotential här och vill gärna vara med. Men naturligtvis måste vi värdera både möjligheter och risker. Dessutom måste vi titta mer på storleken på målgruppen och hur finansiellt intressant den är, säger Niklas Larsson.Abdullah Salah från den föreningen Sveriges Muslimska Råd (SMR) arbetar även med ett projekt för muslimska företagare och han ser ett klart behov.
    - Det här är en väldigt viktig fråga. För många handlar det om i fall de ska lyckas starta företag. Andra skulle exempelvis behöva låna pengar till en bostad, säger han.
    Abdullah Salah betonar att ränteförbudet inte är absolut, det är möjligt att göra undantag om det exempelvis är nödvändigt att ta studielån för att kunna studera. Även studier är påbjudet (Halal) inom islam. Han ser också hur många muslimer som anpassar sin religiösa tolkning efter vad som är möjligt i det samhälle där de lever.
    - Det måste man ju göra. Men jag tror att många muslimer skulle byta till ett muslimskt alternativ om det fanns. Därför förstår jag inte varför inte bankerna ser möjligheterna, säger han.
      "Men om ni ångrar vad ni har gjort har ni rätt att återfå ert kapital ; Gör inte orätt [genom att be mer än det ], så blir ni inte orätt bemöta [genom att få mindre tillbaka .] ”[Surah Al-baqarah 2:279]"…
  • SKA MUSLIMER FÅ BE PÅ ARBETSTID ?

    10 februari 2015 12:27 – Anonymous
    För ett tag sedan fick jag en fråga från en kommun som ville veta hur man skulle lösa "problemet" med att be på arbetstid.

    Enligt mig är det vissa saker som är viktigt att vi tänker på då vi numera är och kommer att vara "sambor" i det svenska samhället.
    För det första handlar det om att våga diskutera dylika frågeställningar och få lov att ha olika åsikter.
    För det andra handlar det om att vi måste ha kunskap om varandras kultur och värderingar.

    I det sistnämnda fallet så gäller följande för muslimers bönestunder. Man ber 5 gånger per dag, den första gången då solen går upp och den sista gången då solen går ner och däremellan 3 gånger. Om man då som muslim bor i Sverige är det självklart en omöjlighet under delar av året att följa solen. Vad man då brukar göra är att hitta en annan lösning dvs i detta fall följa tiderna från Saudi Arabien och Mecka.

    När det gäller att fördela de 3 gångerna under dagen så är det ok att samla ihop dem till kvällen om man inte skulle ha möjlighet under dagen.

    För min del tycker jag att det är viktigt att vi tar hänsyn till varandra och efter vad jag erfarit så är det viktigt för människor runt om i världen och speciellt i Sverige att det är lika för alla. Det är en princip som gör att vårt samboende fungerar bättre. Denna princip gäller ju då även i vilken utsträckning man får lov att gå i från sina arbetsuppgifter för att äta, röka eller be.

    Så lösningen på frågan om muslimer får be på arbetstid handlar om att sätta upp lika regler för alla. Exempelvis att få lov att få ifrån sina arbetsuppgifter 5 minuter per timmer för att röka, be eller gå ut en runda. Om man vill tillåta muslimer att gå till moskén på fredag eftermiddag så bör alla anställda ha rätt till en ledig fredag eftermiddag.

    Nästa fråga som uppkommer är då var ska man kunna genomföra sin bön ? I arabvärlden är det inga problem för det mesta hittar man egna lösningar på det. Jag har sett de som ber på sitt kontor, på toaletten eller i något avskilt hörn i någon lokal. Så länge man känner att det är något naturligt som ingen reagerar på så är det inget som ställer till problem.
     

  • SKA MAN REAGERA NÄR EN UNG KVINNA PLÖTSLIGT BÖRJAR BÄRA SLÖJA ?

    10 februari 2015 15:58 – Anonymous
    I veckan hade jag föreläsning i en KomVux skola där vi hade en hel del intressanta diskussioner under eftermiddagen. På mina föreläsningar är alltid förmiddagen ganska fullpackad med information som underlag för workshopen på eftermiddagen.

    Så i veckans workshop diskuterade vi varför vissa kulturer alltid försöker "tjata" sig till mer fördelar än vad andra får. "Jag hade tillåtit en elev att få extra ledigt på några veckor för att åka till sitt hemland, när han kom tillbaks försökte han få ännu mer ledighet. Då exploderade jag."

    Ovan är bra exempel på vad som händer då den svenska platta maktstrukturen möter en mer hierarkisk maktstruktur. Vi diskuterade hur man kan sätta gränser och att det som är viktigt i användandet av sin tvärkulturella kompetens är att man kan se på sig själv och sina egna värderingar för att kunna förstå hur den andra kulturen ser på oss. I detta fall blir det tydligt att den svenska kulturen kan ge otydliga signaler och därför utnyttjar andra kulturen denna otydlighet tills tydliga konsekvenser eller gränser sätts. Många av lärarna tyckte att det var en bra idé att sitta ner tillsammans och diskutera hur man kan agera i olika situationer för att prova olika handlingsalternativ. En "trial and error process" som är grunden i just den tvärkulturella kompetens processen.

    "Hur gör man om man ser att en ung kvinna tagit på sig slöjan och man misstänker att det är påtvingat? Var en annan frågeställning som togs upp till diskussion. Detta är en fråga som jag ofta möter eftersom man i de flesta fall utgår från att kvinnor i den muslimska världen inte väljer att ta på sig slöjan utan tvingas till det. För att förstå bakgrunden så är koranen svårtolkad i detta fall och du får lika många olika svar som du frågar muslimer om hur och om man bär slöja. Vad alla muslimer är överens om är att burk och niqab inte är religion utan kultur.

    Jag brukar berätta om Tunisien och hur Ben Ali förbjöd slöjan och strängt bevakade moskéerna för att på så vis få bukt på extremism. Denna åtgärd resulterade i att Tunisien var ett lugnt land och att väldigt få kvinnor i Tunisien vågade bära slöja vilket i sin tur resulterade i att många kvinnor kände sig berövade sin rätt att bära slöjan och att utöva religionen. Förbud är aldrig en lösning! En av mina väninnor fick böna och be sin man i flera år innan han accepterade att hon bar slöja. Så för min del tycker jag att bära slöjan borde vara ett naturligt inslag i ett mångkulturellt Sverige som ifrågasätts lika lite som hur eller varför man bär en keps. Det går mode i allt, även i hur man bär sin slöja. En del klär sig i tajta jeans och urringade tröjor samtidigt som man täcker sitt hår med en slöja andra anser att man inte ska visa sina kvinnliga former och klär sig i döljande kläder osv.

     En av lärarna berättade en historia från en tidigare anställning där rektorn accepterade förfrågan från en somalisk elev (som var talesman för en grupp somalier)om att de kvinnliga eleverna inte skulle få gå i samma klass. Efter ett tag uppstod det komplikationer och han ändrade beslutet varpå eleven återkom med begäran att om man nu inte fick lov att dela upp kvinnor och män så skulle i alla fall kvinnorna sitta längst bak i salen bakom ett skynke, vilket rektorn accepterade. Efter inte så länge blev det stora protester bland lärarna som tyckte det var underligt att undervisa en grupp elever som de inte såg. Frågeställningen gick vidare tills en muslimsk kvinna från en annan klass en dag hörde talas om historien och gick in i klassen och satte sig bland männen och uttryckte förfäran över vad rektorn gick med på.

    Det är viktigt att i dessa sammanhang ha klart för sig vad som vi i det svenska samhället står för och inte kan eller vill ge vika på det samtidigt som man bör känna till att dylika beteende kommer från länder som följer sharia lagarna. De länder som följer sharia lagarna anser att kvinnan är mindre värd än män och frågan blir här kan vi acceptera det i våra skolor ?

    I vår diskussion kring ämnet tog en av grupperna upp att de hade filosoferat kring hur skalorna för sanning och lögn och för att vara snäll och sträng ser ut. Den senare skalan togs upp i ovan beskrivna fall där det konstaterades att om man är för snäll så hjälper man ingen utan snarare tvärtom man förlänger och kanske t o m i vissa fall omöjliggör integration. Det är också viktigt att veta att om man accepterar dylika beteenden så stjälper man muslimska kvinnors kamp i arabvärlden om lika rättigheter. Samtidigt som man bör veta att det finns många inflytelse rika kvinnor i arabvärlden som kämpat sig fram och som säkert skulle förfäras över att Sverige går med på ett dylikt beteende. …
  • BLIR JAG INTEGRERAD FÖRST NÄR JAG HAR ETT JOBB ?

    11 januari 2015 13:47 – Anonymous
    Några av de politiska partierna har som integrationsstrategi - Arbete innebär integration ! I detta sammanhang så började jag fundera på när jag egentligen blev integrerad i den tunisisk/arabiska kulturen? Kan man egentligen säga att man blir integrerad ? Är det inte så att man snarare känner sig integrerad ? Jag menar efter hand har man ju "koll" på koderna i den nya kulturen och känner sig hemmastadd och helt enkelt bara mår bra och fungerar i vardagen.

    Det är just det som stör mig med debatten eftersom jag frågar mig om man måste ha ett jobb för att vara integrerad och om jobbet i sig är som ett trollspö? Du har ett jobb och så plötsligt är du integrerad. Så bekvämt egentligen jag menar räcker det med att få ett jobb för att integrera sig i en ny kultur ? Sedan undrar jag om det är så att det bara är så där enkelt att klara av att arbeta i en ny kultur ? För min del kände jag mig 100% integrerad i Tunisien, det kändes som om jag hade en fot här och en fot där MEN ändå hade jag svårt för att anpassa mig till en helt tunisisk arbetsmiljö. Är jag inte integrerad då eller ?

    Jag ställer mig en hel del frågor om min egen integration i det tunisiska samhället efter att ha återkommit till Sverige. Jag följer debatten i svensk media och undrar om jag någonsin var integrerad i Tunisien och om jag nu egentligen är återintegrerad i det svenska samhället? Var är jag egentligen mest integrerad? Så vad betyder det egentligen att vara eller bli integrerad och vad innebär integrationsprocessen ?

    Jag slog upp integrerad och integration och fick lite olika infallsvinklar i Wikipedia t.ex stod det: I samhällsvetenskaper och politisk debatt brukas begreppet integration användas för att beteckna en förening av skilda delar till en större helhet. Ordet kan användas för att beteckna ett önskat mål eller tillstånd av enhet som man vill nå, men även de processer som kan leda till målet.

    Det skulle då innebära att jag var en skild del i den större helheten dvs den tunisiska kulturen och att jag skulle förenas med helheten. Men vad innebär det egentligen att man förenas med helheten ?  Förenas alla på samma sätt med helheten och ska man ta bort all sin egen kultur för att kunna förenas med helheten. Frågan här är ju också vad innebär egentligen förenas ?

    Jag slog upp lite synonymer till förenas: sammanföra, sammansmälta, para ihop, införliva, sammanbinda, anknyta var några av dem. För min del så känns det som om jag har sammansmält i bägge kulturerna i min själ och att jag inte riktigt vet vad som är det svenska och tunisiska i mig längre. Samtidigt som jag har kvar delar av det svenska som är så djupt rotade i mitt sinne att det sitter där som en reflex utan att jag tänker på det. Den här reflexen kan än idag efter över 20 år i Tunisien ställa till kulturkrockar i min samvaro med tunisier och då även med mina barn.

    Gotlands läns länsstyrelse skriver så här: Integration handlar om att känna sig delaktig i samhället. Alla människor behöver en plats i samhällsgemenskapen. Integration förutsätter ömsesidig respekt och förståelse mellan människor samt kunskap om varandras kultur, synsätt och samhälle. Integration medför jämlikhet och bättre samförstånd. Ett samhälle med god integration måste ses som en tillgång för idérikedom, inspiration och tillväxt där alla medborgare ska ha lika möjligheter till delaktighet i samhällslivet. Att integreras i ett samhälle innebär inte, att man för att bli accepterad ska ge upp sin kulturella särart, sitt ursprung eller sitt sätt att vara. 

    I det här kan jag känna igen mig för att känna sig delaktig och att inte behöva ge upp sitt kulturella ursprung är viktigt. Det skulle vara konstigt om jag helt plötsligt inte kunde identifiera mig med den svenska kulturen längre, eller hur? Samtidigt är det här med ömsesidig respekt mycket viktigt. Jag kände att jag fick total respekt för mig, min kultur och personlighet i Tunisien. Jag och min bakgrund ansågs som en tillgång i både affärs-, familj- och samhällsliv. Frågan är om det är detsamma här i Sverige. Däremot är det här med att lära sig varandras kulturer kanske lite av en överkurs, för i sanningens namn handlar det mest om att jag skulle lära mig de tunisiska koderna. Å andra sidan om vi i det svenska samhället är villiga att försöka förstå andras kulturer, så kanske det blir enklare att acceptera de för oss så annorlunda kulturerna som numera omger oss i vardagen. Vi kan då se det positiva i det precis som tunisierna såg det positiva i att förstå mig. Troligen är det så att det här är just kärnpunkten i integration, att känna sig accepterad, respekterad och att inte känna sig utesluten utan att få lov att vara den man är samtidigt som man själv försöker smälta in och förstå de nya koderna. Det handlar alltså inte om att ge upp sig själv utan att förstå sig själv och sin egen kultur för att på så vis förstå vad andra ser då de ser mitt beteende. Till slut klarar man av att se saker ur flera perspektiv och även förstå andras beteende ur deras synvinkel.
    När jag är ute och föreläser om just integration och tvärkulturell kompetens runt om i Svedala          (se innehåll på min hemsida Xena Consulting) så frågar jag ofta medverkande deltagare från andra kulturer (som pratar perfekt svenska och som arbetar i det svenska samhället sedan många år tillbaks) följande fråga: Hur många svenska vänner umgås du med på din fritid ? Svaret blir alltför ofta - ingen! Förutom då jag var i Sandviken, konstigt, absolut men sant. Vad gör de i Sandviken som vi inte gör i övriga Sverige?
    För min del tror jag att man bör skilja på att vara integrerad och att vara anpassad. Är jag anpassad jobbar jag och talar språket men förstår inte koderna och känner mig inte som både och. Jag har bara kvar min ursprungsidentitet och har inte klarat av att byta perspektiv och se mig själv, min kultur, värderingar och beteende från andras synvinkel. Problemet här är att på ytan verka jag integrerad men i själva verket har jag bara anpassat mig för att stå ut med livet i den nya konstiga kulturen. Hemma innanför stängda dörrar så slänger jag av mig den nya kulturen och tar på den gamla invanda identiteten, hur fel det än kan bli för mina barn och min omgivning.

    Så min fråga här och nu är räcker det att prata om jobb i samhällsdebatten? Nu kommer kruxet jag var hemmafru de först 10 åren i Tunisien. Jag hade den fördelen att få vara hemma och ta hand om mina fyra döttrar. Jag träffade mängder med tunisier i mitt uppdrag som hemmafru. I denna situation måste man ju fråga sig, var det möjligt för mig att integrera mig de första 10 åren utan att ha ett "riktigt" arbete? Eller kunde jag endast anses som integrerad då jag började arbeta? För det är så jag upplever kontentan av "jobb" som värdemätare av integration. Visst är det viktigt att arbeta men det är inte endast det som avgör om man är integrerad.

    För mig har det viktigaste integrationen varit att förstå koderna i bägge kulturerna så att jag kunde känna mig hemma i kropp och själ i båda världarna. En sorts medvetenhet om vem jag är, min kultur i förhållande till den nya så att jag fungerar, känner mig harmonisk och hemma både här och där. Vilket jag gjorde långt innan jag började arbeta på "riktigt". 

    Det tog tid, självklart! Det är en process, självklart! Det är svårt, jätte svårt, självklart! Men jag behöver inte ha ett jobb för att klara av integrationsprocessen. Integration och integrationsstrategier behöver handla om så mycket mer i den svenska debatten.

     (Bilden nedan: Min dotter Amina försöker integrera sig i Sverige ;) )
  • ÄR JAG SVENSK ELLER INTE ?

    5 januari 2015 15:18 – Anonymous
    I DN artikeln "Den leende nationalismen" den 14/12 läser jag att partisekreterare Björn Söder säger att SD anser att samer, kurder och judar kan få leva i Sverige – men att de inte är svenskar. I samma artikel framgår att SD:s huvudmål att "stöpa om Sverige till ett mer nationalistiskt land".
    När jag läser detta blir jag orolig och undrar nu om kan jag klassas som svensk eller inte ? Jag skulle vilja be Björn Söder att hjälpa mig att utreda min svenskhet ?Min Bakgrund: Jag är född av svenska föräldrar i Sverige där jag bott under hela min uppväxt men valde i min ungdom att flytta utomlands, där jag har bott i över 20 år. Är jag då svensk eller tunisisk om jag flyttar tillbaks till Sverige? Har det någon betydelse om jag bott i ett muslimskt eller kristet land? I mitt fall har jag konverterat till islam och är alltså muslim, är jag mindre svensk då eller ?Jag känner mig både och d.v.s jag känner mig både som kristen och som muslim men även både som svensk och arab, men ibland känner jag mig varken eller, lite konstigt kanske men så är det bara.Vem ska jag nu vända mig till om jag vill veta om jag ska klassas som svensk ? Vem är det som bedömer min svenskhet? Hur vet jag att dessa "bedömare" är kvalificerade för sin uppgift? Har de gått någon speciell utbildning om ja, i så fall vilken? Att stöpa om Sverige till ett nationalistiskt land menar ni du att kriterierna för svenskhet är religiös, etnisk eller kulturell nationalism? För om ni tar med alla kriterier så skulle ju min svenskhet falla både vad gäller det religiösa och kulturella, eller?Jag har massor med fler frågor men snälla Björn Söder det känns som brådskande att du hjäper mig att reda ut min svenskhet först.
    Detta inlägg var inne i Sydsvenska Dagbladet och  Helsingborgs Dagblad
    Läs mer om mina föreläsningar och utbildningar på Xena Consulting.…

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

Etiketter

-